Hem » Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Finally! med Andreas Hellkvist

CD: Finally! med Andreas Hellkvist

cover-front_1400Andreas Hellkvist: Finally! (DO Music Records/Plugged Music). Speltid: 57’02.

Andreas Hellkvist (Hammond B3 organ, Fender Rhodes), Daniel Olsson (trummor), Erik Söderlind (gitarr spår 1-3), Samuel Hällkvist (gitarr spår 5-7), Thomas Arnesen (gitarr spår 9-11)

År 1934 tog Laurens Hammond patent på ett elektromekaniskt instrument som fick namn efter uppfinnaren själv – och hammondorgeln med sitt karaktäristiska sound kunde börja sitt segertåg. En del älskar den, andra hatar den. Själv kan jag komma på mig med att lyssna med ett slags ironisk distans, som om jag inte riktigt kan ta ljudmaskinen på allvar. Den blir lätt svulstig, har en tendens att sticka ut och bara bli för mycket – som en uppdaterad och elektrifierad holländsk gatuorgel. Den liksom skrattar åt den ”goda smaken”, och just där finns förstås också en del av dess dragningskraft och charm. Så har den också bidragit till soundet hos en rad rockband genom åren från Pink Floyd till The Doors. Och förresten: Vad vore Bob Dylans ”Positively 4th Street” och ”Like a Rolling Stone” utan hammondorgel?

En som närmast hämningslöst och till synes utan spår av ironi kastar sig över orgelklaviaturerna är Andreas Hellkvist. Han måste älska det här instrumentet och serverar med sitt första album i eget namn, med den talande titeln Finally!, en musikalisk mosbricka med extra allt. Lite full i skratt blir jag allt när han först drar igång, men det är absolut inget elakt eller nedlåtande skratt. Och andra kommer nog bara att le riktigt stort och lyckligt och tycka att så mycket häftigare än så här blir det inte. Tillsammans med Daniel Olsson på trummor och tre olika gitarrister bjuder han på en blandning av jazz och funk och pop, och här finns också mer finstämda nummer och att försjunka i. Ibland kommer jag att tänka på den musik från åren runt 1960 som presenteras på Batchelor’s Guide to the Galaxy (Rhino Records), modern cocktailmusik för Mad Men-generationens coola och hippa lounge-lejon med smala svarta slipsar. Jag saknar ärligt talat kompetens att sätta ett välgrundat betyg på detta, men musikerna är det sannerligen inget fel på.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

  • En viss oro

    En viss oro förmärks   Huvudsaken läggs åt sidan Sånt […]

    Share
  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

    Share
  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

    Share

Kulturbloggen

  • Tävling: Rampage

    Var med och tävla om ett eget exemplar av Rampage på Blu-ray.

    Share
  • Tävling: Red Sparrow

    Det är inte första gången Francis Lawrence har gjort film med Jennifer Lawrence. Hela tre gånger har hon till och med spelat samma karaktär, men vad hette denna figur?

    Share
  • Tävling: Ready Player One

    När Steven Spielberg gjorde sig ett namn så gjorde han det genom att skrämma slag på hela världens bio-publik, men vad hette filmen!

    Share

© 2018 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree