Hem » Kulturdelen rekommenderar, Scen » Magnifik Fanny och Alexander på Kungsteatern i Karlskoga

Magnifik Fanny och Alexander på Kungsteatern i Karlskoga

Foto: Nina Simonen

 
Fanny & Alexander av Ingmar Bergman
Teaterföreningen Lyset
Regi och bearbetning: Gunilla Orvelius
Producent: Peter Krantz
Scenografi: Olle Söderlund

Jag har alltid hatat den där prästen. Så till den grad att jag till och med såg lite snett på Jan Malmsjö efter hans fantastiska rollprestation i Ingmar Bergmans film, Fanny & Alexander, släktkrönikan om teaterfamiljen Ekdahl som utspelades i början av förra seklet.

Ingmar Bergman förbjöd länge en scenversion av dramat, men gav till slut med sig innan han dog och gav Dramaten fritt fram. Den gick upp först i februari 2012.

Men nu, för första gången har den satts upp av en amatörteater och det är Teaterföreningen Lyset i Karlskoga som till sitt 30-årsfirande vågar sig på denna storsatsning.

Det var med stor tillförsikt jag sjönk ner i den mjuka fåtöljen på Kungsteatern i Karlskoga för att absorberas av nästan tre timmar teater.

Mottagningen är magnifik. Alla skådespelarna är på scenen och välkomnar varmt publiken. Man har valt en spartansk scenografi där scener enkelt kan skifta. Ibland behövs bara en stol som rekvisita.

Foto: Nina Simonen

Ni kan handlingen; Livet i familjen Ekdahl kretsar kring deras teater där Oscar Ekdahl (Christer Jönsson) är direktör och skådespelare. Överst i familjehierarkin sitter farmor Helena Ekdahl (Eva Dällerud). Änka som dragit sig tillbaka från teatern och mest sitter ensam och grubblar över sina söner.

Plötsligt dör Oscar Ekdahl och allt ställs på ända. Hans fru Emelie (Sylwia Rakowska) och barnen Alexander (Simon Tarakkamäki), Fanny (Nea Karlsson/Fia Jacobsson) och Amanda (Klara Uhrberg) sörjer djupt. Alexander är mycket olycklig. Tiden går och Emelie vänder sig i sorg till stadens biskop. Han friar och familjen flyttar till den mycket spartanska prästgården. Barnen rycks upp från sin trygga tillvaro när de plötsligt ska leva i den mycket strängt religiösa andan som råder i prästgården. Alexander avskyr situationen och sätter sig på tvären. Något som den principfaste biskopen Edvard Vergeus (Mats Welander) stävjar med hårda bestraffningar. Den nya familjen krackelerar.

Familjen Ekdahls vän, den judiske Isak Jacobi (Peter Krantz) hjälper så till att befria barnen och till sist återförenas familjen Ekdahl.

Teaterföreningen Lyset har över förväntan lyckats skapa det inneboende drama som utgör Bergmans klassiska berättelse. Det gäller både i den lite mer lystra inledningen där Gustav Adolf Ekdahl (Stefan Chrunak) rullar sig i sänghalmen med både fru och älskarinna samt i den bistra stämningen som råder i prästgården. Många av de totalt 26 skådespelarna gör väldigt bra ifrån sig, några lyser lite extra. Mest kanske Eva Dällerud som farmor Helena Ekdahl. Med stor rutin i ryggen är hon magnifik i sina långa monologer, gråtande och skrattande om vartannat. Kanske  gör hon en av sina allra bästa prestationer någonsin. Sylwia Rakowska som Emelie Ekdahl är alltid sevärd och oerhört professionell. Likaså Peter Krantz som Isak Jacobi. Mest kanske ändå Simon Tarakkamäki som Alexander imponerar. Han gör sin Alexander med hela kroppen och går från vemod till ilska och rädsla på ett väldigt trovärdigt sätt.
Spännande är också att ensemblen består av så pass många ungdomar. Flera med talang. En stor eloge till Lyset som vill och vågar släppa fram de unga. Det gör också det hela mer trovärdigt.

Regissören Gunilla Orvelius har använt Bergmans originalmanus vilken bland annat innebär att Fanny och Alexander har ytterligare en äldre syster, Amanda. Det mesta känner vi annars igen från filmen och TV-serien.

Så vill du ha en stund av god teater, ta dig till Kungsteatern i Karlskoga. 12 föreställningar återstår mellan den 5 – 21 januari 2017. Gå in på www.lyset.se och läs mer.

Björn Reimers

 

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

Blå Kalender

  • Liv

    Man har bara ett liv, men flera. — Tom Lindblom

  • Att hälla

    Att hälla, när botten gått ur — Tom Lindblom

  • Frågar

    Jag frågar mig   Ställer en fråga   Ställer mig […]

Kulturbloggen

  • Film om Cecilia Jansson

    På Stockholms filmfestival blir det världspremiär för dokumentärfilmen Kobbar. En av huvudpersonerna i filmen är konstnären Cecilia Jansson. Filmen är […]

  • Dumheten – fritt och jazzigt vemod nu på skiva

    Redan innan man har hört musiken får pressreleasetexten en att tänka ”här är det några som är lite annorlunda”. I dagens enorma djungel av band som tokpromotar sig själva genom alla fora och medier som finns, är det inte lätt att sticka ut. Men hur man kan inte fastna för ett band som säger att de tycker om att jag är lite dum, inleder sin debutskiva med ett improviserat saxofonparti och dessutom har mage att skippa trummor och bas i sättningen? Kulturdelen träffar Dumhetens saxofonist Erika Lindholm och pratar om att våga vara lite avig.

  • Konstföreläsningar

    På torsdag 8 september kl 18.00 så är det premiär för en ny serie öppna föreläsningar på Örebro Konstskola. Norman […]

Facebook

© 2017 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree