Magnifik Fanny och Alexander på Kungsteatern i Karlskoga
Kulturdelen rekommenderar, Scen torsdag, december 29th, 2016
Foto: Nina Simonen
Fanny & Alexander av Ingmar Bergman
Teaterföreningen Lyset
Regi och bearbetning: Gunilla Orvelius
Producent: Peter Krantz
Scenografi: Olle Söderlund
Jag har alltid hatat den där prästen. Så till den grad att jag till och med såg lite snett på Jan Malmsjö efter hans fantastiska rollprestation i Ingmar Bergmans film, Fanny & Alexander, släktkrönikan om teaterfamiljen Ekdahl som utspelades i början av förra seklet.
Ingmar Bergman förbjöd länge en scenversion av dramat, men gav till slut med sig innan han dog och gav Dramaten fritt fram. Den gick upp först i februari 2012.
Men nu, för första gången har den satts upp av en amatörteater och det är Teaterföreningen Lyset i Karlskoga som till sitt 30-årsfirande vågar sig på denna storsatsning.
Det var med stor tillförsikt jag sjönk ner i den mjuka fåtöljen på Kungsteatern i Karlskoga för att absorberas av nästan tre timmar teater.
Mottagningen är magnifik. Alla skådespelarna är på scenen och välkomnar varmt publiken. Man har valt en spartansk scenografi där scener enkelt kan skifta. Ibland behövs bara en stol som rekvisita.
Foto: Nina Simonen
Ni kan handlingen; Livet i familjen Ekdahl kretsar kring deras teater där Oscar Ekdahl (Christer Jönsson) är direktör och skådespelare. Överst i familjehierarkin sitter farmor Helena Ekdahl (Eva Dällerud). Änka som dragit sig tillbaka från teatern och mest sitter ensam och grubblar över sina söner.
Plötsligt dör Oscar Ekdahl och allt ställs på ända. Hans fru Emelie (Sylwia Rakowska) och barnen Alexander (Simon Tarakkamäki), Fanny (Nea Karlsson/Fia Jacobsson) och Amanda (Klara Uhrberg) sörjer djupt. Alexander är mycket olycklig. Tiden går och Emelie vänder sig i sorg till stadens biskop. Han friar och familjen flyttar till den mycket spartanska prästgården. Barnen rycks upp från sin trygga tillvaro när de plötsligt ska leva i den mycket strängt religiösa andan som råder i prästgården. Alexander avskyr situationen och sätter sig på tvären. Något som den principfaste biskopen Edvard Vergeus (Mats Welander) stävjar med hårda bestraffningar. Den nya familjen krackelerar.
Familjen Ekdahls vän, den judiske Isak Jacobi (Peter Krantz) hjälper så till att befria barnen och till sist återförenas familjen Ekdahl.
Teaterföreningen Lyset har över förväntan lyckats skapa det inneboende drama som utgör Bergmans klassiska berättelse. Det gäller både i den lite mer lystra inledningen där Gustav Adolf Ekdahl (Stefan Chrunak) rullar sig i sänghalmen med både fru och älskarinna samt i den bistra stämningen som råder i prästgården. Många av de totalt 26 skådespelarna gör väldigt bra ifrån sig, några lyser lite extra. Mest kanske Eva Dällerud som farmor Helena Ekdahl. Med stor rutin i ryggen är hon magnifik i sina långa monologer, gråtande och skrattande om vartannat. Kanske gör hon en av sina allra bästa prestationer någonsin. Sylwia Rakowska som Emelie Ekdahl är alltid sevärd och oerhört professionell. Likaså Peter Krantz som Isak Jacobi. Mest kanske ändå Simon Tarakkamäki som Alexander imponerar. Han gör sin Alexander med hela kroppen och går från vemod till ilska och rädsla på ett väldigt trovärdigt sätt.
Spännande är också att ensemblen består av så pass många ungdomar. Flera med talang. En stor eloge till Lyset som vill och vågar släppa fram de unga. Det gör också det hela mer trovärdigt.
Regissören Gunilla Orvelius har använt Bergmans originalmanus vilken bland annat innebär att Fanny och Alexander har ytterligare en äldre syster, Amanda. Det mesta känner vi annars igen från filmen och TV-serien.
Så vill du ha en stund av god teater, ta dig till Kungsteatern i Karlskoga. 12 föreställningar återstår mellan den 5 – 21 januari 2017. Gå in på www.lyset.se och läs mer.
—
Björn Reimers
