Hem » Fokus » Skivhandlaren Sven: ”Bättre att dränka sig i musik än i alkohol”

Skivhandlaren Sven: ”Bättre att dränka sig i musik än i alkohol”

Sven Nilsson

Vid gamla Ica-Furan i Köping finns en skivaffär som är inriktad på att sälja vinyler. Det är Sven Nilsson som driver butiken vid sidan om arbetet som ytbehandlare på Arboga Hårdkrom. Den har öppet lördagar och söndagar. Kunderna är 20–50 år, både män och kvinnor. Skivaffären, som är den enda i Västra Mälardalen, lockar kunder från Arboga, Kungsör, Hallstahammar och Västerås. Även mer långväga gäster hittar hit. Inte sällan stannar musikintresserade till vid Svens butik på väg till konsert i Stockholm. Den musik som efterfrågas mest är hårdrock och black metal. Sven säljer ungefär 30 vinyler per helg och även en hel del tröjor. Senaste helgen sålde han 15 t-shirts.

Försäljningen av t-shirts går bra

Det fanns en tid i Svens liv då han räknade lönen i helrör. Men nu när han har skivaffären är det slut med drickandet. Terapin varannan vecka hos kommunen ska hjälpa honom ur beroendet.
”Här i affären finns hur mycket som helst att göra och det är bättre att dränka sig i musik än i alkohol”, säger Sven.

Svens musikintresse väcktes i 15-årsåldern när han bytte mopeden mot en basgitarr och började spela i ett finskt dansband som hette Iles. Till Karlbergsskolan kom alternativa proggband och i Folkets Park uppträdde lite mer etablerade artister. Iles fick nöja sig med att spela hos Finska föreningen.

En dag när jag kommer på besök har Sven precis fått hem en vinyl med proggbandet Kebnekaise som en kund har beställt. Skivan heter Kebnekaise II, är utgiven 1973, är i gott skick, och kostar 140 kronor. Sven berättar att han hörde Kebnekaise första gången i mitten på 1970-talet när en musiklärare på Scheeleskolan spelade en massa progg på lektionerna. Sven fastnade för musiken och köpte sedan flera skivor med band som Nynningen, Samla Mammas Manna och Motvind.

Hårdrock säljer bäst

Han gräver fram ett kassettband med en inspelning från en Nej-till-kärnkraft-gala i Medborgarhuset i Arboga 1979. Där uppträdde Köpingsproggarna Roadrunners där Sven spelade bas. De fick betalt i mat och bensinpengar.
”Folk satt på stolar och lyssnade, det var ingen som dansade på den tiden”, säger Sven.

Medan vi samtalar och provlyssnar stiger en man i blåställ in i butiken för att hälsa på Sven. De två känner varandra ända sedan 1970-talet. Mannen i blåstället har precis avslutat en arbetsdag som reparatör på Köpings Bostadsbolag. Av vissa kallas han för Thailandsresenären, eftersom han åker till Thailand flera gånger om året. Hans riktiga namn är Bo Ingesson. Han säger att han var en av de första Köpingskillarna som hade långt hår på 1960-talet. De var ett rätt stort modsgäng i Köping som åkte runt och tältade och drack några Risingsbo.
”Då var det billigt. Då fick man elva öl för en tia”, säger Thailandsresenären.

Magnus Gustafson text och bild

 

 

 

 

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

Blå Kalender

  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

  • Regn

    Dagen efter gårdagen Inget mittemellan   Obrukad tid Inklämd Mellan […]

  • Överväxeln

    behåll växeln överväxeln det som blir över på det man […]

Kulturbloggen

  • Film om Cecilia Jansson

    På Stockholms filmfestival blir det världspremiär för dokumentärfilmen Kobbar. En av huvudpersonerna i filmen är konstnären Cecilia Jansson. Filmen är […]

  • Dumheten – fritt och jazzigt vemod nu på skiva

    Redan innan man har hört musiken får pressreleasetexten en att tänka ”här är det några som är lite annorlunda”. I dagens enorma djungel av band som tokpromotar sig själva genom alla fora och medier som finns, är det inte lätt att sticka ut. Men hur man kan inte fastna för ett band som säger att de tycker om att jag är lite dum, inleder sin debutskiva med ett improviserat saxofonparti och dessutom har mage att skippa trummor och bas i sättningen? Kulturdelen träffar Dumhetens saxofonist Erika Lindholm och pratar om att våga vara lite avig.

  • Konstföreläsningar

    På torsdag 8 september kl 18.00 så är det premiär för en ny serie öppna föreläsningar på Örebro Konstskola. Norman […]

Facebook

© 2017 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree