Hem » Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Kammarsymfonier av Mieczysław Weinberg

CD: Kammarsymfonier av Mieczysław Weinberg

Mieczysłav Weinberg: Chamber Symphonies Nos.1–4; Piano Quintet op. 18 (ECM/Naxos). 2 cd. Speltid: 79’45 + 79’40.

Yulianna Avdeeva (piano), Kremerata Baltica, Gidon Kremer (dirigent), Mirga Grainyt-Tyla (dirigent Kammarsymfoni nr. 4)

Betyg: 

Den polsk-judiske tonsättaren Mieczysław Weinberg flydde 1939 de framryckande tyska trupperna och hamnade i Sovjetunionen. Där blev han Moisej Vajnberg och mötte Dmitrij Sjostakovitj – ett avgörande möte. Kanske lite olyckligt också, då Weinberg kommit att hamna i skuggan av sin något äldre mentor. I februari 1953 arresterade han för ”judisk borgerlig nationalism”, men till all lycka dog Stalin i mars i samma år. Weinberg klarade sig och blev även rehabiliterad. Men trots en rik produktion blev han aldrig någon riktigt frontfigur i det sovjetiska musiklivet och måste tidvis försörja genom att skriva för cirkus och teater.

Intresset för hans musik har hur som helst efter hans död varit i stigande, och vi har fått en hel del skivinspelningar. Det sammanlagda intrycket är att han definitivt är en intressant tonsättare väl värd att lyfta fram, även om han inte tillhör de banbrytande eller djupt originella.

Nu har Gidon Kremer med sin orkester Kremerata Baltica spelat in Weinbergs fyra kammarsymfonier och en pianokvintett arrangerad för piano, stråkar och slagverk. Här finns förvisso en del riktiga ”Sjostakovitj-trallar” och ödsligt sorgsna ”Sjostakovitj-lenton”. Men det vore samtidigt fel att överbetona släktskapen med Sjostakovitj. Det finns ingen anledning att ställa Weinberg i skuggan av någon. Han har en egen ton med drag av centraleuropeisk tradition och mellankrigsmodernism med namn med Hindemith, Hartmann, Bartók.

De här fyra kammarsymfonierna spänner över åren 1986–1992 och hör alltså till Weinbergs sena skapande; den fjärde blev det sista han skrev. Men riktigt så enkelt är det inte om man ska vara kinkig, eftersom Weinberg i samtliga fall bygger på egna äldre verk, bland annat stråkkvartetter tillkomna flera decennier tidigare. Det gör också att dubbelalbumets femte verk naturligt passar in i sammanhanget, då det också rör sig om ett tidigare verk i nytt arrangemang (låt vara inte av Weinberg själv).

Kammarsymfonierna hör till det bästa jag hört av Weinberg, inte minst den fjärde för klarinett, triangel och stråkar. Den här dubbel-cd:n kan helhjärtat rekommenderas såväl den som vill upptäcka hans musik som den som redan gjort det.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

Blå Kalender

  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

  • Regn

    Dagen efter gårdagen Inget mittemellan   Obrukad tid Inklämd Mellan […]

Kulturbloggen

  • Film om Cecilia Jansson

    På Stockholms filmfestival blir det världspremiär för dokumentärfilmen Kobbar. En av huvudpersonerna i filmen är konstnären Cecilia Jansson. Filmen är […]

  • Dumheten – fritt och jazzigt vemod nu på skiva

    Redan innan man har hört musiken får pressreleasetexten en att tänka ”här är det några som är lite annorlunda”. I dagens enorma djungel av band som tokpromotar sig själva genom alla fora och medier som finns, är det inte lätt att sticka ut. Men hur man kan inte fastna för ett band som säger att de tycker om att jag är lite dum, inleder sin debutskiva med ett improviserat saxofonparti och dessutom har mage att skippa trummor och bas i sättningen? Kulturdelen träffar Dumhetens saxofonist Erika Lindholm och pratar om att våga vara lite avig.

  • Konstföreläsningar

    På torsdag 8 september kl 18.00 så är det premiär för en ny serie öppna föreläsningar på Örebro Konstskola. Norman […]

Facebook

© 2017 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree