Hem » Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Lisas med Lisa Rydberg och Lisa Långbacka

CD: Lisas med Lisa Rydberg och Lisa Långbacka

Lisa Rydberg & Lisa Långbacka: Lisas, Fiddle & Accordion Conversations (Sally Wiola Music/Playground Music). Speltid: 32‘40.

Betyg:

Dragspel är knappast mitt favoritinstrument, men i rätt sammanhang kan det fungera förträffligt. I argentinsk tango är ju en bandoneon självklar, liksom ett musettedragspel i vissa franska visor. Och Sofia Gubaidulina har visat att en rysk bajan även fungerar i modern konstmusik. När det gäller svensk folkmusik har väl dragspelet betraktats med rätt olika ögon. Mot slutet av 1800-talet sågs instrumentet som ett direkt hot mot den äkta spelmanstraditionen då de industritillverkade Magdeburgerspelen hotade att slå ut fiol, spillopipa och horn. De stod för arbetarklass och moderna dansbanor fjärran bondekulturen. För att väcka liv i en tynande tradition arrangerade Anders Zorn och låtupptecknaren Nils Andersson1906 en spelmanstävling på Gesundaberget i Sollerö socken, och då var det fiol och horn som gällde. Idag är väl förhållandet till dragspel mer avspänt. Även den som envetet inte vill acceptera det inom folkmusiken måste rimligen ändå hålla med om att det är ett folkligt instrument.

På den här aktuella skivan får hur som helst fiolen möta dragspelet i bästa samförstånd – och det kan ju ses som en lisa, desto mer som instrumenten trakteras av Lisa Rydberg och Lisa Långbacka. De tolv låtarna har med tre undantag svenska titlar och bottnar i svensk folkmusik, varför man något undrar över skivans engelska undertitel: ”Fiddle & Accordion Conversations”. Men man kanske tänker sig en internationell publik, och de samtal som bjuds, på musikens språk, är det hur som helst ett sant nöje att ta del av. Och vad dragspelet beträffar är det mycket lite av ”Avestaforsens brus”, så att säga. Långbacka spelar återhållet och mjukt och med härlig känsla för klang; man får inte det minsta intryck av någon som sitter och ”pumpar bälg”. Och Rydberg, som minsann är både riksspelman och barockviolinist, smyger in fiolen på ett utsökt vackert, och liksom lyckligt, sätt. Speltiden är lite knapp, men å andra sidan finns inga döda stunder i detta lågmälda och stilla, men hela tiden mycket levande, samtal.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree