Hem » Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Flaminis aura av Tommie Haglund

CD: Flaminis aura av Tommie Haglund

Tommie Haglund: Flaminis aura*; Il regno degli spiriti^; Sollievo (dopo la tempesta)^; Serenata per Diotima° (BIS /Naxos)

Ernst Simon Glaser (violoncell)*, Gothenburg Symphony*, David Afkham (dirigent)*, ZilliacusPerssonRaitinen (stråktrio) ^, Julia Kretz-Larsson (violin)^, Malmö Symphony Orchestra°, Joachim Gustafsson (dirigent)°

 

Betyg: 

Releasedatum: 22 juni 2017

Fjärran från vimlets yta sitter Tommie Haglund och skriver musik. Och vilken musik! Hans violinkonsert Hymner till natten, som kom på cd för några år sedan, är ett helt enastående verk som i Sverige bara kan jämföras med Allan Petterssons 2:a violinkonsert när det gäller ansats och visionär kraft. På ett liknande sätt är det lockande att jämföra Haglunds Serenata per Diotima på det här aktuella albumet med Allan Petterssons Mesto för stråkorkester. I skivans två kammarmusikaliska verken slås man av Haglunds förmåga att skapa en stor klang med få instrument; stråktrion, med inslag av folkton och renässansmusik, kan låta som en hel stråkorkester.

Huvudnumret är ändå den djupt personliga cellokonserten (2004) eller, som verket egentligen heter, Flaminis aura för cello, orkester och ljudband. Det är ett djupt fascinerande verk. Titeln är ett latinskt uttryck för tillståndet före en religiös uppenbarelse, men jag vet inte om det hänger ihop med Haglunds intresse för visionären Swedenborg. Och det bör påpekas att även den mest förhärdade hedning måste fascineras av detta verk. Det rör sig om oerhört vacker musik, ett slags sfärernas musik, som är melodiös på ett liksom svävande sätt, där inre och yttre rymder går samman. Som Erik Wallrup konstaterar i texthäftet dras Haglund till ”ensatsiga verk med en långsam grundpuls” som bildar ett slags ljudande kosmos. I cellokonserten använder han sig också av rymdljud inspelade av NASA och alstrade av jordens elektromagnetiska strålning. I partituret har Haglund skrivit ”Song of the Earth”. Det är ett djupt romantiskt verk, skönklingande och med en sjungande cello som ibland kan föra tankarna till Gavin Bryars cellokonsert Farewell to Philosophy. Men här finns också dissonanta utbrott.

För några år sedan konstaterade en brittisk musikkritiker att om det funnes någon rättvisa borde Haglund vara världsberömd och spelas jorden runt. Jag är böjd att hålla med.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

  • Tävling: Baywatch

    Svara på fråga och var med och tävla om Baywatch på Blu-ray!

    Share
  • Tävling – Wonder Woman

    Kulturdelen har fått tre exemplar av Wonder Woman på Blu-ray som du nu kan vara med och tävla om.

    Share
  • Blå Lotus på Live at Heart

    Efter att ha spelat i många olika konstellationer har han lyckats förverkliga sin musikaliska vision i den orgelbaserade trion Blå […]

    Share

© 2017 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree