Hem » Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Carnevale 1729 med Ann Hallenberg

CD: Carnevale 1729 med Ann Hallenberg

Ann Hallenberg: Carnevale 1729 (Arior av Geminiano Giacomelli, Giuseppe Maria Orlandini, Tomaso Albinoni, Nicola Porpora, Leonardo Leo, Leonardo Vinci) (Pentatone/Naxos). 2 cd. Speltid: 52’23 + 46’17.

Ann Hallenberg (mezzosopran), Il pomo d’oro, Stefano Montanari (dirigent)

Betyg:

 

Karneval i Venedig. Fullt ös. Horder av turister. Opera. Sanslösa arior. Kastrater. Året är 1729. Åtskilliga av Europas främsta sångare är på plats. De privata operahusen konkurrerar med varandra och det gäller att bjuda det senaste och det bästa. Tonsättare som Geminiano Giacomelli, Giuseppe Maria Orlandini, Tomaso Albinoni, Nicola Porpora, Leonardo Leo och Leonardo Vinci tävlar om publikens gunst. Mellan den 26 december 1728 och den 27 februari 1729 pågår festligheterna och tumultet.

Karneval. Målning av Pierre Bergaigne (1652-1708).

I London hade Händel fått nog av sina grälsjuka stjärnor och deras gager och sagt upp dem. Sopranen Francesca Cuzzoni begav sig till Wien men kastraten Senesino och mezzon Faustina Bordoni for till Venedig att tjäna en hacka och motta folkets jubel, engagerade av Teatro San Cassiano. Konkurrenten Teatro San Giovanni Crisostomo fick kalla fötter och engagerade tidens absoluta superstar, kastraten Farinelli. Det fick kosta vad det ville – och det gjorde det också.

Den engelske konsuln rapporterade att Venedig inte talade om annat än sångarduellen mellan Farinelli och Bordoni, där italienarna uppgavs hålla på ”eunucken” medan tillresta fransmän och engelsmän föredrog Bordoni – en kastrat mot en kvinnlig mezzo. Och vad Händel beträffar åkte han minsann också till Venedig för att ha koll på läget och plocka med sig hem ett antal bra melodier.

 

Faustina Bordoni (1697-1781) målad av Bartolomei Nazari.

Detta snart trehundraåriga spektakel har nu resulterat i en magnifik dubbel-cd med Ann Hallenberg som prima primadonna. Hon har ju redan lagt all världens operaentusiaster för sina fötter och hade säkert även fixat den sensationshungriga publiken i Venedig när det begav sig. Hon sjunger 14 arior ur sex olika operor av de ovan nämnda tonsättarna, de flesta aldrig tidigare inspelade. En sammanställning av liknande slag avslutade för övrigt ofta karnevalssäsongen på ett operahus.

Carlo Broschi alias Farinelli (1705-1782) målad av Jacopo Amigoni.

Hallenberg tar alltså hand om allt, oavsett om arian ursprungligen var tänkt för sopran, mezzo eller kastrat – och det gör hon med den äran. Visst hade det också varit roligt om man valt att något återskapa tävlingsandan genom att låta en countertenor, förslagsvis Franco Fagioli, ta hand om kastratariorna. Men att Hallenberg får visa upp sig i helfigur är naturligtvis inget att beklaga.

Här får man sitt lystmäte, och kanske lite till, när det gäller virtuosa koloraturarior. Men man har medvetet valt att växla mellan vokala fyrverkerier och lugnare tongångar så att man inte storknar. Hallenberg får allt att låta lekande lätt. Hennes teknik tycks fulländad, och så har hon en aldrig sviktande smak som förhindrar att det hela förfaller till rena uppvisningsnummer.

Kastraterna Senesino och Gaetani Berenstadt flankerar sopranen Francesca Cussoni på denna karikatyr av John Vanderbank.

Att här finns ett visst mått av publikfrieri ligger emellertid i sakens natur, och den sidan finns ingen anledning att förneka eller skämmas över. Musiken skrevs ju trots allt för att förföra och bedåra och locka fram publikens bravo-rop.

Den som finner Cecilia Bartoli för manierad och liksom bara too much i den här repertoaren bör absolut låna Ann Hallenberg sitt öra. Man kan bara beundra hennes vackra ton och fröjdas över en röst som trots sin styrka aldrig blir hård eller ansträngd eller förvandlar koloraturerna till kulsprutesmatter. Tillsammans med Il pomo d’oro under Stefano Montanari får hon karnevalen i Venedig 1729 att klinga med både utsökt behag och storslagen grandezza. Det är bara att entusiastiskt brista ut i ett: Bravo bravissimo!

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree