Hem » Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Daphnis et Chloé av Maurice Ravel

CD: Daphnis et Chloé av Maurice Ravel

Maurice Ravel: Daphnis et Chloé (Harmonia mundi/Naxos). Speltid: 55’.01.

Ensemble Aedes, Les Siécles, François-Xavier Roth (dirigent)

Betyg: 

 

 

Ännu en Daphnis et Chloé. När jag räknar efter har jag nu fjorton olika inspelningar av den kompletta baletten. Det säger förstås något om hur mycket jag älskar det här verket.

Det var 1909 som Maurice Ravel ombads att skriva musiken till en balett baserad på den antika grekiska romanen Daphnis och Chloë. Beställare var Sergej Djagilev. Han basade för dåtidens hippaste balettsällskap, nämligen Ryska baletten i Paris. Ravel tackade ja. Men han var inte den som slarvade ifrån sig något, så musiken var klar först tre år senare. Men vilken musik! Den skulle, enligt Ravel, förmedla en dröm om Grekland. Och det var en dröm om sol, vind och vatten.

Pierre Monteux’ klassiska inspelning här i Deccas senaste utgåva.

Det finns en rad bra inspelningar av Daphnis och Chloë, och här har vi en till. Den pockar på vår uppmärksamhet genom att betona sin ”autenticitet”. Med det avses att orkestern Les Siècles spelar på franska instrument från början av 1900-talet för att få den rätta klangen. Jag kan dock inte påstå att resultatet är så revolutionerande annorlunda som dirigenten François-Xavier Roth hävdar. Så för mig är själva tolkningen viktigare. Den väcker min förtjusning, men den slår inte ut de bästa av de tidigare.

När det gäller ”autenticitet” skulle man också kunna argumentera lite annorlunda och lyfta fram inspelningen med Pierre Monteux. Det var nämligen han som dirigerade uruppförandet 1912. Men det dröjde för all del till 1959 innan han ställde sig i Decca-studion för att tillsammans med Londonsymfonikerna föreviga sin tolkning.

Pierre Monteux’ klassiska inspelning här i Praga Digitals utgåva.

Den finns nu på Decca till lågpris – och är man beredd att lägga på några tior kan man få den från Praga Digital som faktiskt lyckats förhöja den redan från början lysande ljudbilden. Det är kort sagt en inspelning som inte går att komma runt. Det skulle en del även säga om den med Charles Munch från 1955 (RCA). Ljudet är inte riktigt av samma klass men anmärkningsvärt bra för sin tid. Går vi några decennier framåt i tiden hittar vi en inspelning med Charles Dutoit (Decca) som har allt man kan begära (frånsett att den idag kan vara lite besvärlig att få tag i). Munch, Monteux och Dutoit kan alla vila i en fras och bygga en stegring som känns i kroppen. Och de kan förmedla den där soldränkta sensualismen som gör musiken så outsägligt ljuvlig: solglittret, fågelsången, vindens spel och havets dyningar.

Dutoits inspelning finns även i en senare utgåva med annat omslag – samt i en box med hans samtliga Ravel-inspelningar.

Allt sammanvägt sätter jag Monteux och Dutoit främst. Men François-Xavier Roth och hans kör och orkester har också mycket som talar för sig, även om de i mitt tycke saknar det där lilla extra som får de andra att lyfta mot sommarhimlen.

 

PS. Här hittar ni två tidigare recensioner av Ravels Daphnis et Chloé, en med Valerij Gergijev och en med Yannick Nézet-Séguin.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

 

 

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

Blå Kalender

  • En viss oro

    En viss oro förmärks   Huvudsaken läggs åt sidan Sånt […]

  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

Kulturbloggen

  • Stadra Teater sommaren 2017

    Sommaren är här, och till sommaren hör sommarföreställningarna, de där som gärna äger rum en bit utanför städerna – som […]

  • Film om Cecilia Jansson

    På Stockholms filmfestival blir det världspremiär för dokumentärfilmen Kobbar. En av huvudpersonerna i filmen är konstnären Cecilia Jansson. Filmen är […]

  • Dumheten – fritt och jazzigt vemod nu på skiva

    Redan innan man har hört musiken får pressreleasetexten en att tänka ”här är det några som är lite annorlunda”. I dagens enorma djungel av band som tokpromotar sig själva genom alla fora och medier som finns, är det inte lätt att sticka ut. Men hur man kan inte fastna för ett band som säger att de tycker om att jag är lite dum, inleder sin debutskiva med ett improviserat saxofonparti och dessutom har mage att skippa trummor och bas i sättningen? Kulturdelen träffar Dumhetens saxofonist Erika Lindholm och pratar om att våga vara lite avig.

Facebook

© 2017 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree