Apropå The Death of Stalin – en unik skivinspelning
Krönika fredag, februari 9th, 2018
Idag recenseras filmen The Death of Stalin i SvD, och där nämns att man för att visa den atmosfär av skräck som rådde under diktatorn finns en scen där Stalin lyssnar till en konsert på radio som han tycker så mycket om att han ringer och genast vill ha hem skivan. Problemet är bara att ingen skiva finns eftersom det var en direktsändning. Men det törs man inte säga. Snabbt måste man kalla in musikerna igen och spela in en skiva som kan levereras till Stalin. Det låter ju rätt absurt och passande för en satir. Men episoden är inget som filmskaparna hittat på. Dmitrij Sjostakovitj återger den i Solomon Volkovs Vittnesmål. Solist vid konserten, Mozarts 23:e pianokonsert, var ingen mindre än den legendariska Marija Judina. Inför inspelningen, säger Sjostakovitj, darrade alla av skräck, utom Judina: ”Men hon var ett särfall – för henne var oceanen inte djupare än att den bara nådde henne till knäna.” Dirigenten var så rädd att han fick bytas ut, men ersättaren var lika rädd han och förvirrade hela orkestern Först en tredje dirigent kunde slutföra det hela. Skivan var klar på morgonen och skickades till Stalins datja. Strax efteråt fick Judina ett kuvert med 20.000 rubel. Hon skrev ett tackbrev till Stalin där hon lovade att be för honom dag och natt och be Herren förlåta honom hans stora synder mot folket och landet. Dessutom meddelade den djupt troende Judina att hon skänkt pengarna till sin församling. Sjostakovitj kallar det ett ”självmordsbrev” och man bara väntade på att Judina skulle arresteras. Men inget hände – vilket visar hur nyckfulla despoter kan vara. Sjostakovitj slutar med att säga att skivan lär ha legat på Stalins skivspelare när man fann honom död. ”Det var det sista han hade lyssnat på.” Marija Judina överlevde Stalin med sjutton år; hon dog 1970.
Om skivan finns kvar, vilket samlarvärde kan den tänkas ha? Med den proveniensen!
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
