Hem » Dixit » Tack Fifa – dags för avspark!

Tack Fifa – dags för avspark!

Här spelade jag byalagsfotboll under VM 1984. Orevallen är numera liksom Fifa sinnebilden för förfall.

 

– Varför gör ni inga mål?
Jag såg hur tränarens ansiktsdrag för ett ögonblick förvreds av en ilska som han nätt och jämt lyckades behärska. Detta hände vid en presskonferens efter en allsvensk match för rätt många år sedan nu. Jag var närvarande som pressvärd för ÖSK. Den som ställde frågan var en ung kvinnlig sportjournalist.
Tränaren svarade inte på frågan utan inledde en sorts elementär poänglös lektion i anfallsfotboll som säkert upplevdes av journalisten som kränkande. Det var i alla fall avsikten. Komma där i mäns mitt som ung kvinna och ställa en omöjlig fråga. Vilken tränare kan eller har lust att besvara den med någon precision utan att ta till en massa kringsnack och väloljade självklarheter som att”vi måste skapa flera chanser”, ”det var bara tillfälligheter att vi inte gjorde mål”, ”vi måste bli mer fokuserade och ställa om snabbare”. De blir sedan till några så kallade pratminus för journalistiskt textbruk. 

Frågan om varför ett fotbollslag inte gör mål är nu i högsta grad aktuell efter två helt mållösa och tama träningmatcher inför det stundande fotbolls-VM. Varje dag kommer vi att få vår dagliga mediedos av denna fråga. Att motståndarna Danmark och Peru inte lyckades göra mål på oss är naturligtvis helt i sin ordning. Det svenska försvarsspelet, Granqvist-vallen, fungerar helt klart hyfsat. Medan anfallsspelet inte ser så lovande ut. Men så har det varit under en längre tid.
Vad är det för fel på ett väl strukturerat defensivt spel där offensiven kommer i andra hand. Det har ju varit, vår enda möjliga melodi i fotbollsvärlden i många år. Låt vara att vi varit bortskämda med några forwards av högsta internationella klass då och då. Zlatan senast. Men inte nu. Nu är det ett starkt kollektiv som jobbar för varandra och som med lite flyt och ”jävlar anamma” kan ta sig både till EM och VM. Det är bevisat genom att vi  snodde platsen från Italien i Milano mitt framför nosen på segervissa italienare, det så kallade miraklet i Milano.En  floskulös överdrift. Det går inte längre att tala om mirakel eller bragder i den multinationella underhållningsindustrin med miljardintäkter som fotbollen utvecklats till. 

I Milano möttes två nationella elvor med skickliga, erfarna och högt betalda professionella spelare. Det ena laget, Sverige, gick vidare  tack vare ett närmast perfekt försvarsspel, kämpatakter och ett förlösande s k skitmål på hemmaplan. Då överlistades världens kanske bästa målvakt Gigi Buffon av en lömsk bollbana sedan bollen träffat en av hans egna försvarare
Bra gjort totalt sett  – men inget mirakel.

Förbundskaptenen Janne Andersson kan naturligtvis inte förklara  varför laget har problem med att göra mål. Det är alltid ett problem att göra mål. Och han vill naturligtvis inte såga egna spelare eller skylla måltorkan på de anfallare som han har till sitt förfogande. De är ju de bästa möjliga efter Zlatan-epoken och alla jobbar hårt och disciplinerat. Men några världsstjärnor finns inte bland dem – än. Förbundskaptenen fredar sig med hjälp av den berättelse om det svenska starka kollektivet som alltmer vuxit fram. Så länge försvarsspelet fungerar finns det ingen orsak till oro.  Det blir mycket psykobabbel om trygghet och att ligga rätt i position. En lätt irritation hos intervjuarna och förbundskaptenen förmärks ofta. Intervjuerna blir ju så förbannat tråkigt förutsägbara och stereotypa att man undrar varför de överhuvudtaget görs. Det gäller också halvtidsintervjuerna som effektivt trivialiserar fotbollen. Allra värst är uppsnacket. I sämsta fall slutar det i ett språkligt strypgrepp på fotbollen full av klyschor, lösliga taktikresonemang och ointressanta fakta. Ett utdraget mord på fotbollen som en lekfull och skön konstform.

Det blir alldeles för mycket kommenterande överhuvudtaget – för många ord med för lite substans. Analytisk skärpa eller intressanta diskussioner baserade på olika fotbollssyn, rent av  debatter lyser nästan helt med sin frånvaro. Och ironin är en sällsynt gäst.  Nej slikt är otänkbart. Fotbollsjournalistiken med sina expertkommentatorer med oklart uppdrag är ju en medieindustrigren med egna intressen att bevaka. Det blir inte bättre av att spelindustrin är en hydra som totalt infiltrerat tv-mediet med sina äckligt korkade reklaminslag. Hela detta medie- och speletablissemang verkar bestå av idel kompisar som inte gärna klyver näbb eller säger något uppfriskande kontroversiellt. Sverige, läs Stockholm, är ett litet land. Det gäller att hålla sig väl med alla i en bransch som ständigt byter skepnad. Över alltihopa svävar folkrörelsefredade Svenska Fotbollförbundet, en ömhudad och kritikrädd institution. Ett litet blågult minikreml  med en kvardröjande såssepampighet i väggarna. ”Mörkandets lag”  gäller: granskande journalistik på förbundets domäner betraktas som  landsförräderi och ekonomiska fakta om nationalarenan och storleken på ordförandens arvoden är minerat område. Det får vara någon måtta på transparensen. 

Medialiseringen av sporten har skapat ett vildvuxet profithungrigt  kanalkonglomerat. Där fan vet, vem som äger vem. Där strömmar det fram fotbollsmatcher beledsagade av en uppsjö klichéer, deskriptiva longörer som kallas analys och självklarheter som får en tro att man hört fel. En och annan ”sågning”, ”chock” eller konflikt, inte så allvarligt menade,  piggar upp.
Allt är inte bara journalisternas fel. Produktionsapparaten har stor kapacitet och den sändningstid och det textutrymme som står till förfogade måste fyllas med innehåll. Vissa fotbollsmatcher håller inte för så mycket så kallad analys eller kommenterande innan tomgångsretorikens  får ta vid för att fylla ut tiden.
Ibland råder det motsatta förhållandena. I de kommersiella medierna gäller det att knö in lite fotboll mellan reklaminslagen. Dett är inte utan att man tycker synd om den ordflåsande kommentatorn.

Författaren och litteraturkritikern Jesper Högström skriver om fotbollsspråket på DN kultur under rubriken ”Det är dags för VM i tomma ord”. En intressant artikel med en historisk tillbakablick på kung Hylands tid då många kända sportjournalister gjorde debut. En tid då spelarna inte hade så mycket att säga till om. Jag håller inte med om allt. Det finns givetvis sportjournalister som är lysande. Och problemet med  flödet av tomma ord är lättlöst: muteknappen fixar det! Envar sin egen kommentator!

Jag håller på att ladda upp inför fotbolls-VM. I mitt inre råder en viss kognitiv dissonans. Mitt bättre jag försöker övertala mig att bojkotta VM. Saken är den att den sköna fotbollen har en riktig skitig administrativ överbyggnad som heter Fifa, med ett gäng tryffelsvin till gubbhallickar i exekutivkommittén som utan prut säljer produkten fotbolls-VM till högsta muta. Nu har det stackars VM köpts in av Ryssland. Detta storslagna idrottsland med statsdopning och ren urin i tankarna.
Så vi får tillfälle att via skärmen umgås med kleptokraten Putin med de kalla ögonen, som tillsammans med radarpartnern al-Assad på senare år bjudit många barn i Syrien på gratis lemlästning och gasning. Att bomba sjukhus och civila har uppenbarligen ingått i deras matchplan. Det ska bli härligt att se honom sitta och mysa som en liten charmig trivselgubbe med med de arroganta Fifa-topparna och andra celebriteter på hedersläktarn. Som om han vore en anständig människa…
Och om fyra år så kommer VM i fotboll att gå i drömlandet Qatar, där dödstalen bland de slavarbetare som just nu bygger arenorna glädjande nog tycks ha gått ner på sista tiden. 

Dags för allmän amnesi och avspark! Glöm inte att dricka brända och destillerade drycker till matcherna. Alkohol och idrott hör numera ihop. Man måste tänka på ”pomillen” och sponsorerna. Men se upp för den fettbildande Coca Colan.  Bättre full än fet är mitt motto.

Dixie Ericson är kulturskribent

Share

4 Kommentarer för “Tack Fifa – dags för avspark!”

  1. Kan kanske inte formulera mi så bra, men min känsla säger som du Dixie Mycket är konstigt, mycket är fel. Var finns ärligheten som man saknar. Var???

  2. Sven Arne Ahlberg

    Bäste idrottsdebattör och vännen Dixie. Du är oslagbar att få till det, med verbala volleyskott, ja, rena bicykletas rätt i krysset i många avseende !
    Håller med Dig i princip i allt. Säger som vår gode vänn Rolf H.
    Du är en ord-dängare av högsta märke, men symboliskt finns där svenska flaggan som vajar högst och mest i den ryska vinden,
    Ibland funderar jag på hur det hade blivit om Lennart Johansson hade kunnat få bli den man som vi alla (?) i vanliga demokratiska länder hade hoppats på och om inte den som jobbade oerhört nära honom myglat så förbannat så att han själv blev mutbar Stormyglare. Där inträffade dock en karma så småningom. Inget ont som inte har något med sig. Må det gå bra om ett par timmar från nu för landslaget. trevlig midsommar på er alla vänner !

  3. Magnus Gustafson

    Tack för en mycket tänkvärd artikel Dixie!
    Med vänlig hälsning
    Magnus G

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

  • En viss oro

    En viss oro förmärks   Huvudsaken läggs åt sidan Sånt […]

    Share
  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

    Share
  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

    Share

Kulturbloggen

  • Tävling: Red Sparrow

    Det är inte första gången Francis Lawrence har gjort film med Jennifer Lawrence. Hela tre gånger har hon till och med spelat samma karaktär, men vad hette denna figur?

    Share
  • Tävling: Ready Player One

    När Steven Spielberg gjorde sig ett namn så gjorde han det genom att skrämma slag på hela världens bio-publik, men vad hette filmen!

    Share
  • Tävling: Grease 40th Anneversary Edition

    John Travolta spelar huvudrollen i Grease, hans kärleksintresse i filmen spelas av Olivia Newton-John. Denna dam gjorde sin filmdebut i Grease, men hon var redan innan filmen ett känt ansikte med en lyckad karriär. Men vad var det Olivia Newton-John var känd för?

    Share

© 2018 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree