Hem » Kulturdelen rekommenderar, Recension, Scen » Markurells i Wadköping vid Teater Nolby

Markurells i Wadköping vid Teater Nolby

Herr och fru Markurell
Foto: Jan Oscarsson

 

Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman
Bearbetning av Lena Söderberg
Regi: Olle Söderberg
Scenografi: Olle och Lena Söderberg samt övrig ensemble
Kostym: Atelje Zari

Agerande:
Hilding Markurell – Olle Söderberg
Fru Markurell – Jennifer Ljusterås
Johan Markurell – Simon Tarakkamäki
Carl-Magnus De Lorche – Henrik Sjöman
Grevinnan De Lorche – Bella Vehkamäki
Perukmakare Ström – Lena Söderberg
Ström, skolvaktmästare – Mikael Forsberg
Lektor Barfoth – Petter Kristiansson
Professorn – Gunnar Hjorth
Klara Pettersson, tjänsteflicka – Linn Norén

Kompositör: Gunnar Hjorth
Musik: Gunnar Hjorth och Mikael Forsberg

TEATER NOLBY HAR GJORT DET IGEN
För 11:e året i följd spelas det sommarteater vid Teater Nolby i skogarna mellan Karlskoga och Loka Brunn. Det är på Olle och Lena Söderbergs gamla bergsmansgård som klassikern Markurells i Wadköping sätts upp. Örebroaren Hjalmar Bergmans roman från 1919 och som dramatiserades för Dramaten 1930 av Bergman själv.

Sensmoralen i Bergmans Markurells i Wadköping har flera sidor. Kan man köpa allt för pengar bara priset är rätt? Får man behandla folk hur som helst och ändå behålla sin värdighet? Har börd och blodsband någon verklig påverkan på kärlek?  Kan och får man undanhålla sanningen ibland i de stora frågorna om det gagnar familjebanden? Detta och mer därtill får man fundera kring när man upplevt Teater Nolbys föreställning.

Perukmakare fru Ström
Foto: Jan Oscarsson

Året är 1913. Uppkomlingens och värdshusvärdens Hilding Markurells son Johan ska ta studenten och Markurell är eld och lågor inför examen. Värdshuset ska stå för studentfesten och Markurell är mer än rimligt orolig för att sonen eller gossen som han kallar Johan inte ska klara slutexamen. Speciellt då det framkommer att Johan inte ens öppnat kemiboken och hellre går ut och dansar med traktens flickor än läser läxor.
Parallellt med denna oro och hur nu gossen ska klara att få på sig den vita mössan så gör Markurell ingen hemlighet av att han vill hämnas på häradshövding De Lorche som en gång försökte sätta dit Markurell för snatteri på den tiden han var en fattig torparson. Nu är verkligheten omvänd, De Lorche är på ruinens brant medan Markurell kommit upp sig och är numera rik som ett troll.

”Häradshövdingen har hand om alla kassor, men Markurell har hand om häradshövdingen”
Lektor Barfoth

Den lismande och skvallrande perukmakaren fru Ström spelar uppviglarrollen och har ett finger med i spelen både för och emot Markurell.

Hur bär man sig då åt för att hjälpa sonen, jo med pengar och list kan man kanske köpa både censorerna och skolan lektor.
”Om Gossen inte får ett gott betyg så blir Markurell lite ledsen”
Hilding Markurell

Talesättet ”högmod går före fall” har sällan passat så bra när Markurell försöker sätta sina planer i verket samtidigt som det framkommer att Johan kanske inte är hans son utan ett av häradshövdingens snedsprång. Världen faller samman för Markurell, men kanske ändå är det så att kärlek är viktigare än pengar och köpt status. Ja, det är, som sagt, en del av sensmoralen i den här föreställningen.

”Folk säger att jag fiskar i grumligt vatten, men jag fiskar i alla vatten där det finns fisk”
Hilding Markurell

Gossen Johan med mor och far Markurell.
Foto: Jan Oscarsson

Olle Söderberg är inte lika yvig som Edvin Adolfssons Markurell för er som kommer ihåg TV-serien från 1968. Men lika eldfängd och stundtals lika kolerisk. Lena Söderberg passar utmärkt som perukmakare Ström, egentligen en manlig roll, men Teater Nolby har aldrig varit rädda för ett könsbyte på de karaktärer som passerat revy under de 11 år de spelat sommarteater. Jag gissar att hon älskar årets roll som hon plötsligt fick ta över då en av skådespelarna föll bort på grund av ett nytt jobb mitt i repetitionerna.

Jag har alltid varit svag för Henrik Sjöman och den rollgestaltning han haft genom åren på Teater Nolby. Denna gång dock inte så yvig som i tidigare roller. Varken som häradshövding eller domprost, men han gör alltid en gedigen insats. Simon Tarakkamäki gör Nolbydebut som gossen Johan Markurell. Kanske har rollkaraktären blivit lite i spralligaste laget, men oavsett så är det i så fall inte Simons fel. Hans lite fåfängliga attityd gentemot tjänsteflickorna och avslappnande dito till skolan och sin far är fullt trovärdig. I övrigt håller det hela väldigt väl ihop och Markurells i Wadköping vid Teater Nolbys sommarscen är som vanligt mycket sevärd.

I år som alla andra år har Gunnar Hjorth skapat helt ny musik som ligger som en stämningshöjande bakgrund under hela föreställningen. Som vanligt är kostymen magnifik och publikkontakten precis lagom genomtänkt.

Det är många föreställningar kvar och sommaren verkar vara nådig mot utomhusscener som Teater Nolbys. Så ta en tur till Nolbyskogarna. Har du inte varit där tidigare kommer du att slås med häpnad bara över den fantastiska miljön. Du kan också äta en bit eller köpa en picknickkorg att avnjuta i gräset i en paus. Priser och tider hittar du på www.teaternolby.se

Björn Reimers

 

 

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

  • En viss oro

    En viss oro förmärks   Huvudsaken läggs åt sidan Sånt […]

    Share
  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

    Share
  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

    Share

Kulturbloggen

© 2018 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree