CD: Évocations av Albert Roussel

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor söndag, augusti 12th, 2018

Albert Roussel: Évocations*; Suite in F; Pour une fête de printemps (Chandos /Naxos). Speltid: 70’45.

Kathryn Rudge (mezzosopran)*, Alessandro Fischer (tenor)*, Franois Le Roux (baryton)*, CBSO Chorus*, BBC Philharmonic, Yan Pascal Tortelier (dirigent)

Betyg: 

Albert Roussel (1869-1937) är en av Frankrikes få symfoniker och mig veterligt den ende som dessutom var marinofficer. Men på en ny cd från Chandos möter vi honom varken som det ena eller andra. Skivan domineras av den 45 minuter långa Évocations för alt, tenor, baryton, kör och orkester. Roussel fullbordade verket 1911 efter en resa till Indien, vilket också satt sina spår, till exempel i form av tonsatta texter av Kālidāsa. Verket hör till samma fas i Roussels skapande som den första symfonin och baletten Le festin de l’araignée (Spindelns gästabud). Det innebär att det har impressionistiska drag och en sensuell och klangligt raffinerad orkesterbehandling som kan föra tankarna till Debussy, Ravel och Koechlin. Om det inte varit för att Ravels balett Daphnis et Chloé hade premiär samma år som Évocations hade man kunnat misstänka att Roussel tagit vissa intryck av just den.

Roussel kom efter hand att orientera sig mot ett mer rytmiskt och klassicistiskt tonspråk med symfonierna 3 och 4 som höjdpunkter. På den här skivan representeras emellertid den senare Roussel av Svit i F från 1926. Det är ett utåtriktat och lättsamt stycke som väl inte sätter några djupare spår i lyssnarens medvetande. Då är den symfoniska dikten Pour une fête de printemps (“Till en vårfest”), som stilmässigt representerar ett övergångsskede, av större intresse. Men det är förstås Évocations som tilldrar sig störst intresse på det här albumet, desto mer som det är ett så sällsynt verk på skiva.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion