Hem » Kulturdelen rekommenderar, Recension, Scen » Scen: Glasäpplen av Anders Duus (Örebro Teater)

Scen: Glasäpplen av Anders Duus (Örebro Teater)

Glasäpplen 

Länsteatern Örebro, Örebro Teater

Urpremiär den 22 september 2018

Manus: Anders Duus

Regi: Helena Sandström Cruz

Scenografi och kostym: Daniel Åkerström-Steen
Ljus: Ronny Andersson
Ljud: Philip Henning
Mask och peruk: Giovanni Indelicato

I rollerna: Anders Hambraeus, Anna Lyons och Hans Christian Thulin

Betyg: 

 

Vad härligt att se en så genomregisserad gestaltning som Helena Sandström Cruz gjort i länsteaterns urpremiär på Glasäpplen.

Det är ett blixtrande växelspel mellan skådespelare som står och berättar, skådespelare i intensiva möten och skådespelare som byter roller som det vore det enklaste i världen. Allt i full fart och med en täthet som det var länge sen jag såg på Örebro Teater.

Redan på premiärdagen satt allt som smäck – och det är imponerande. Därför misstänker jag att regissören Sandström Cruz jobbat och jobbat och jobbat. Så bra blir det inte annars.

Så har hon ett riktigt bra manus också. Av ”husdramatikern” Anders Duus. Hans förra – om ”biblioteksupproret” i Ramberg var bra, men inte helt tät och inte med så precist och starkt utformade karaktärer som i Glasäpplen.

Hans Christian Thulin och Anders Hambraeus i Glasäpplen. Foto: Kicki Nilsson/ICON Photography

Anders Hambraeus gör en av sina allra bästa rollprestationer, har nog inte sett ett så brett register hos honom förut. Där finns styrka och vekhet, triumf och bottenlös rädsla parade i hans rollfigurer. Hans Christian Thulin gör den veke och undflyende äkta mannen som inte förmår säga ordet ”skilsmässa” … så att det gör ONT i en.

Nya ansiktet Anna Lyons är helt enkelt superb. Hon verkar kunna spela allt: vardagsslitande hustru, furiös amazon när det gäller sitt barn eller vansinnigt rolig komedienne.

Glasäpplen må vara en i raden av vardagsrealistiska skildringar av det där oförarargliga, trevliga men tråkiga villaområdet – där ÅNGESTEN är bråddjup bara vi kommer bakom de putsade villafasaderna. Men för mig doftar det av Svensk klassiker när jag försöker summera vad jag har sett. Duus har gått vidare, där Staffan Göthe lagt ut en oförglömlig och klassisk serie om hur folkhemmet förändrats. Jag tycker dessutom att Duus gör det mycket mer tätt och exakt än Göthes senaste försök (även den uruppförd i Örebro).

Hans Christian Thulin och Anna Lyons i Glasäpplen. Foto: Kicki Nilsson/ICON Photography

Glasäpplen handlar om ett välfärdssamhälle utan mening. Om helsvenska hatbrott som förträngs, antingen i den ”vittnesdagbok” (som en av rollerna med noggrannhet för) – eller undermedvetet (som hos en annan) – men brott som aldrig försvinner utan till och med förs över till nästa generation. Ja, det är ruggigt, men här dramatiskt nerplockat till väsentligheterna. Precisa detaljer som den lilla gossens snörvlingar, en doft eller eller ett ljud. Kroppars rörelser i samspel med sparsmakad musik och välsatt ljus. Allt detta skapar en riktigt tät föreställning. Obehaglig ofta, men också dråpligt rolig ibland och – mest hela tiden – med STOR igenkänningsfaktor. Duus vet var han har oss, vi nutidens folkhemsinvånare.

__________

 

 Martin Dyfverman är journalist, kulturskribent m.m.

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree