CD: Tempus fugit och violinkonsert av Magnus Lindberg
Recension, Skivhyllan, Skivor lördag, november 17th, 2018
Magnus Lindberg: Tempus fugit; Violin Concerto N. 2 (Ondine/Naxos). Speltid: 58´27.
Frank Peter Zimmermann (violin)*, Finnish Radio Symphony Orchestra, Hannu Lintu (dirigent)
Betyg:
Finländske Magnus Lindberg är mest känd för sina kraftfulla orkesterverk, och den nya cd:n gör inget för att i den meningen förändra vår bild av honom. Tempus fugit (”tiden flyr”) fullbordades förra året och utnyttjar hela orkesterapparaten liksom en gång hans genombrottsverk Kraft från 1985. Men Lindberg har med åren också kommit att närma sig ett mer romantiskt och impressionistiskt tonspråk där han låter melodin möta dissonansen. Han hänvisar själv till Francis Bacons målningar där man kan identifiera ett ansikte samtidigt som det är förvridet.
Skivan rymmer också en solokonsert, den sjätte av Lindberg som jag hört. Hans klarinettkonsert och andra cellokonsert är enastående bra medan de två Ravelinspirerade pianokonserterna är flotta men lite identitetslösa. Men nu är det hans andra violinkonsert som det handlar om. Den är skriven för Frank Peter Zimmermann och det är också han som är skivans suveräne solist. Lindbergs första violinkonsert drog åt ett klassicistiskt formspråk och använde sig av en liten orkester. Även denna mer romantiska konsert för full orkester följer det klassiska mönstret med tre satser där två snabbare omgärdar en långsammare. Men tonspråket är denna gång mer romantiskt vilket inte minst visar dig i mellansatsen vars melodiska sötma kan föra tankarna till Rimskij-Korsakov. Men yttersatserna kan vara nog så burdusa och dynamiskt kraftfulla. Som vanligt bidrar Ondine med strålande ljud.
Kort sagt så klargör Magnus Lindberg ännu en gång att han hör till samtidens mest betydande tonsättare.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion
