CD: Symfoni nr 1 och En saga av Jean Sibelius

Inlagd av Sten Wistrand Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor torsdag, maj 9th, 2019

Jean Sibelius:.Symphony No. 1; En saga (Alpha Classics/Naxos). Speltid: 58’44.

Gothenburg Symphony, Santtu-Matias Rouvali (dirigent)

Betyg: 

–

Den svenske dirigenten Tor Mann har berättat hur han som ung man i förra seklets början hörde Jean Sibelius 1:a symfoni i Stockholms konserthus och sedan nästan vacklade ut, blickade ner i Strömmens mörka vatten och tänkte att nu finns inget att leva för längre. Musiken hade drabbat honom med våldsam styrka och rört om hela hans inre. Känslan är inte svår att förstå. Symfonin bågnar av uttryckskraft med våldsamma utbrott och underskön stråksång.

Göteborgssymfonikernas nye chefdirigent, den unge finländaren Santtu-Matias Rouvali, inleder sin planerade kompletta Sibelius-cykel med just första symfonin. Jag laddar cd-växlaren med fem olika inspelningar och blindtestar. Det får bli diverse nedslag. En sticker ut som extra kraftfull och energisk, nästan rå. Det visar sig vara Rouvali och göteborgarna. Så utgör den en stark kontrast till Okko Kamu (BIS) och Osmo Vänskä (BIS) som både känns förhållandevis avslagna. Men mina gamla favoriter Paavo Berglund med Bournemouth Symphony Orchestra (EMI) och Leif Segerstam med Helsingfors filharmoniker (Ondine) står sig bra och är kanske något bättre på att konstruera musikaliska spänningsbågar.

Men det rör sig alltså om omdömen utifrån diverse stickprov och inte om helhetsintryck. Dags att lyssna på Rouvali ordentligt. Det är en tolkning som griper tag direkt, och den har en egen ton och klang (det där lite råa) som också gör att den står ut och motiverar sin existens bland alla redan existerande Sibelius-ettor. Den här inspelningen är inte bara ytterligare en i raden, utan har något att tillföra. Få kan mäta sig med den energi och kraft som Rouvali utvecklar; man sitter nästan utmattad efter den avslutande kulminationen och de två ödsliga pizzicatoackorden som sätter punkt. Så nog ser jag med spänning ser fram mot kommande utgåvor i den just påbörjade serien, desto mer som göteborgarna verkligen går all in under sin unge, nye ledare. Och ljudkvaliteten är på topp.

Förutom symfonin rymmer skivan den suggestiva tondikten En saga, framförd med samma som kraft som symfonin. Det var faktiskt ett tag sedan jag lyssnade på Sibelius. Men den här ”återkomsten” kunde inte ha blivit mer lyckad. Och – vilken fantastisk musik!

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.