Hem » Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Schuberts Winterreise med Peter Mattei

CD: Schuberts Winterreise med Peter Mattei

Franz Schubert: Winterreise (BIS/Naxos). Speltid: 69’07.

Peter Mattei (baryton), Lars David Nilsson (piano)

Betyg: 

 

 

Winter is coming – och vad passar bättre än att då lyssna till Franz Schuberts sångcykel Winterreise? Men då är vi förstås fjärran allt vad julsånger heter. Winterreise, med text av Wilhelm Müller, börjar olyckligt och slutar i bottenlös förtvivlan. Och så är den smärtsamt vacker.

Nu har vår baryton i världen, Peter Mattei, gett sig i kast med de 24 sångerna och därmed sällat sig till ett otal andra. Lite grovt kan man dela upp inspelningarna i två kategorier: de med en tenor och de med en baryton. Ja, man kan också tänka sig en tredje kategori, nämligen de med tidstroget fortepiano. Och jo, sångerna har också lockat basar och sopraner. Men det är ändå tenorer och barytoner som dominerar.

Rent generellt föredrar jag en baryton, men det är min personliga smak (och det finns förvisso mycket fina inspelningar med tenorer som Ian Bostridge och Werner Güra). Två barytonfavoriter är Matthias Goerne (Hyperion och Harmonia mundi) och Florian Boesch (Onyx och Hyperion). Andra skulle säkert säga Dietrich Fischer-Dieskau, men för mig kommer han i andra hand i detta sammanhang.

Mattei gör Vinterresan mycket chosefritt och med en vacker, vårdad och varm ton. Man skulle också kunna tala om en rättfram tolkning. Han dramatiserar inte mer än nödvändigt utan litar till att Schuberts underbara melodier har en egen bärkraft och uttrycksfullhet. Det gäller även pianisten Lars David Nilsson. Kanske kan man tycka att han, i jämförelse med till exempel Malcolm Martineau och Christoph Eschenbach, gestaltar och målar för lite och i alltför hög grad nöjer sig med att spela noterna. Men det gör han å andra sidan vackert och helt i samklang med Matteis sång.

Matteis och Nilssons tolkning är inte lika förtvivlat hjärtskärande som exempelvis Goernes/Eschenbachs (Harmonia mundi) och Boeschs/Martineaus (Onyx). Och visst kan man sakna något av den isande ödsligheten och totala hopplösheten i den avslutande ”Der Leiermann”. Men den känsliga skönheten i Matteis sång, och hans vägran att göra sig till och ställa sig mellan musiken och lyssnaren, har också kvaliteter man inte vill vara utan.

Schuberts Winterreise är kort sagt ett verk som man gärna vill ta del av i olika tolkningar. Och Peter Matteis och Lars David Nilssons inspelning kommer att stå där på hyllan, lätt tillgänglig för de tillfällen då jag vill höra sångerna liksom avskalade och konstfullt okonstlade.

__________

Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.

PS. Det tycks som om BIS nu äntligen och definitivt har övergivit de eländiga plastfodralen (jewelcase) för smidiga och miljövänligare i papp. Må andra följa efter.

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

  • En viss oro

    En viss oro förmärks   Huvudsaken läggs åt sidan Sånt […]

    Share
  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

    Share
  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

    Share

Kulturbloggen

© 2019 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree