Hem » Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Pianotrior av Louise Farrenc, Amy Beach och Rebecka Clarke

CD: Pianotrior av Louise Farrenc, Amy Beach och Rebecka Clarke

Louise Farrenc: Piano trio No. 1; Amy Beach: Piano trio; Rebecka Clarke: Piano trio (Chandos/Naxos). Speltid: 72’04.

Neave Trio

Betyg:

 

Tre pianotrior som spänner över så gott som hundra år. Vad kan de ha gemensamt? Jo, alla har komponerats av kvinnliga tonsättare. Det kan idag låta som en rätt krystad anledning att samla dem på en cd, dessutom med samlingsnamnet Her Voice – som om kvinnliga tonsättare (till skillnad från manliga?) skulle ha en gemensam röst. Jag skulle inte ens säga att de har någon specifikt kvinnlig röst, hur man nu skulle karaktärisera en sådan.

Hur som helst: Först ut är fransyskan Louise Farrenc (1804-1875) som faktiskt var pianoprofessor vid Pariskonservatoriet, den enda kvinnan under 1800-talet. Men hon var remarkabel även på andra sätt som något av ”kärringen mot strömmen” i sin franska samtid. Där trenden var att sätta vokalmusiken högst ägnade hon sig åt instrumentalmusik, därtill gärna med tysk ton. Och hon höll sig inte heller till det ”kvinnligt passande” utan komponerade tre stora symfonier. Men här är det hennes Pianotrio nr 1 från 1843 som är på tapeten. Och om den är kanske inte så mycket att säga. Den är nästan 35 minuter lång och rätt opersonlig. Vill man bekanta sig med Farrenc skulle jag mycket hellre rekommendera den 3:e symfonin.

Rebecka Clarke (Hopkins Studio, Denver, Colorado, United States)

Mest känd av de tre tonsättarna på skivan är väl amerikanskan Amy Beach (1867-1944). Även hon kunde ägna sig åt stora former och är inte minst känd för sin symfoni, ”den gaeliska”, från 1894. Pianotrion skrev hon så sent som 1938, vilket kanske är lite svårt att tro då tonspråket är av ett äldre datum. För det i särklass mest intressanta verket svarar brittiska Rebecca Clarke (1886-1979) med sin Pianotrio från 1921. Här bränner det till och blir riktigt spännande med ett verk av en tonsättare som är på hugget. Hon griper direkt tag i lyssnaren och släpper inte greppet förrän drygt 20 minuter senare när den sista tonen klingat ut. Hade det bara varit för henne hade betyget blivit en 4:a.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion

 

 

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

  • En viss oro

    En viss oro förmärks   Huvudsaken läggs åt sidan Sånt […]

    Share
  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

    Share
  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

    Share

Kulturbloggen

© 2020 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree