Hem » Dixit » Blådårar, släpp Zlatan fri!

Blådårar, släpp Zlatan fri!

Peter Lindes Zlatanstaty i brons har blivit en ”het potatis” för Malmö och väckt intresse både nationellt och internationellt. Kanske har statyn också blivit ett intressantare konstverk, eftersom den har förstörts så till den grad att det måste renoveras? Svaret är ja om man ska tro konstnären och konstvetaren Lars Vilks, som tydligen ser vandaliseringen som en kreativ bearbetning utförd av publiken. Hans huvudtes är att bra konst ska vara provocerande. Vilks själv blir därigenom så att säga en del av konstverket. I dag är hans åsikter ytterst provocerande i det Sverige, som snart kommer att styras av Sverigedemokraterna. 

I DN söndag (2/2 2020) publicerades ett fylligt, intressant och välskrivet reportage med många röster om statyn, signerat Niklas Orrenius: Vandalerna på väg att vinna kampen mot statyn. ”Vi kan inte bara ignorera att detta är jobbigt för många Malmöbor.” Det finns inte mycket att tillägga där. Utom några egna enkla reflexioner. Jag lever med en föråldrad och trasig världsbild i mitt inre vad gäller idrotten, speciellt bollsporterna. Från början en naiv gossevärldsbild av 50-talssnitt om en ren idrott med justa tag, rent spel och kamratskap. Där idrottsmännen ( kvinnliga idrottare fanns inte i min värld) var gudalika – som vi beundrade våra lokala hjältar, som jag ännu kan frammana i mitt inre. Naiv förvisso men en långt från okomplicerad världsbild skapad av  läsning av idrottsböcker, tidningar och sportjournalistik – och inte minst utövandet av idrott. Den har djupa rötter i idéhistorien.
En riktig idrottsgrabb använde inte tobak och sprit. Helst inte kaffe heller. Tala om en sund själ i en sund kropp. Och man skulle inte hålla på med tjejer, oklart varför. Samma budskap mötte jag i konfirmationsundervisningen. Flickor var ett av de farliga F-orden liksom flaskan. Den ultimata drömmen var att få ikläda sig klubbfärgerna och springa in på planen som A-lagslirare och efter segermatchen tömma en Loranga. För resten av livet. Då kunde man ju aldrig mer bli olycklig. Vad mer kunde livet bjuda än en oändlig räcka matcher. 

Årtionden senare är denna min  världsbild kraschad. Det gör som bekant ont när knoppar och illusioner brister. Elitidrotten är hyperkommersiell och säljer sig till vem som helst. (Allsvenskan sponsras i år av ett spelbolag). Det handlar bara om pengar. De andra ”häxorna” stavas systematisk doping, matchfixningar, en endemisk korruption i idrottens högsta internationella organ och  sportswashing,  där obehagliga regimer köper sportevenemang för att snylta på idrottens goodwill. Saudiarabien har nyligen köpt två europeiska cupfinaler. Qatar har köpt fotbolls-VM 2022. Där kommer matcherna att gå på anläggningar, ”killing fields” – där  rättslösa gästarbetare har arbetat ihjäl sig för en spottstyver. De har givetvis kontrakt men det är bara kosmetika. De är slavar.

Döm om min förvåning, när jag ser besläktade naiva föreställningar om sport dyka upp i reportaget. En föråldrad världsbild lever tydligen ännu hos många supportrar oavsett ålder tycks det. Det är som om de tycks tro att de har någon rätt till Zlatans person och solidaritet.  Ett slags  ideal fordran för att han är född i Malmö och har spelat i Malmö FF. Varför det kan man fråga sig? Om jag kommer ihåg rätt så var det inte så ljuva tongångar när han lämnade MFF för att inleda sin proffskarriär. 

Till och med statyn i fråga är förankrad i en föråldrad tradition. Den är en modern ”ryttarstaty” av det slag, som man kan se i många städer hyllande krigshjältar, kungar och andra makthavare.  En del massmördare. I Zlatans fall en gudomlig fotbollsspelare i en bombastisk manlig gestaltning. Dessutom är det att inbjuda till problem, när man sätter upp ”ryttarstatyer” över levande personer. Vem vet vad framtiden bär i sitt sköte.

Men så kom nyheten att Zlatan köpt in sig Hammarby av något skäl och vill att Bajen ska bli Nordens bästa lag. En kommersiell transaktion i en industrisektor som saluför matcher och kringprodukter s k merchandise  och som omsätter miljarder globalt.  Den lever i nära symbios med ett kommersiellt media-, pr-,  spelbolags- och agentkonglomerat som vill ha sin del av kakan. En strid på kniven om pengar.
Zlatan är en framgångsrik aktör där, och har gjort en nysvensk klassresa som heter duga. Och på plan är han en fotbollens magiska konstnärer. En av en handfull i fotbollshistorien. Ännu några säsonger. Det är bara att gratulera. Det är dags att släppa honom fri från en föråldrad världsbilds orimliga och gammeldags krav på någon form av motprestationer.
Skrota statyn och  stäng av ”blådårerierna.” Välkommen till samtiden!. 

Dixie Ericson är kulturskribent 

Share

1 Kommentar för “Blådårar, släpp Zlatan fri!”

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

  • En viss oro

    En viss oro förmärks   Huvudsaken läggs åt sidan Sånt […]

    Share
  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

    Share
  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

    Share

Kulturbloggen

© 2020 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree