CD: Pianomusik av Leoš Janáček

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor lördag, mars 13th, 2021

Leoš Janáček:: On an Overgrown Path; In the Mist; Sonata 1.X.1905 (Ondine/Naxos). Speltid: 70’52.
Lars Vogt (piano)

Betyg:

Till 1900-talets mest originella tonsättare hör Leoš Janáček. Han är väl mest känd för sina operor men hans orkester- och kammarmusik är minst lika särpräglade, liksom hans verk för piano. De senare är vanligen i det mindre formatet, ett slags lyriska stycken, samlade i sviter. Ingen annan än Janáček hade kunnat skriva så här, och det är väl ingen slump att han till skillnad från Debussy och Ravel inte heller fått några egentliga efterföljare.

Det är ingalunda självklart att en pianist har hans musik på repertoaren, men visst finns det ett antal inspelningar, varav några också kompletta. Men vanligast är att man sammanfört pianosonaten, med det lite speciella namnet 1.X.1905, med sviterna På en övervuxen stig och I dimman. Och det är precis vad Lars Vogt gjort på sin nu aktuella Janáček-skiva. Så hur står han sig mot tidigare inspelningar som presenterar samma verk? Sådär. Mitt generella intryck är att det är tjeckiska pianister som bäst hittar musikens egenart och stämningar. Här går det inte att komma förbi Rudolf Firkušný (RCA), som dessutom var elev till Janáček. Men Jan Bartoš och Ivan Klanský (båda Supraphon) bör också nämnas – liksom en ungrare som András Schiff (ECM).

Att Lars Vogt är en mycket bra pianist vet vi sedan förut. Och det är ju inte så att den nya skivan är dålig. Det finns inspelningar som klart sämre med både stolpigare och okänsligare spel. Men det är som om Vogt har svårt att hitta det djupt originella hos Janáček. Hans tolkningar får musiken att låta mer traditionellt romantisk än den är och varken det bitterljuva vemodet eller lekfullheten får riktigt komma till sin rätt. Ibland misstänker jag att han arbetar med för mycket pedal, vilket får den genomskinliga klarheten att grumlas, och han har inte samma självklara känsla för Janáčeks mycket speciella rytmik som de tidigare nämnda pianisterna.

Hade jag inte hört några andra inspelningar av dessa verk skulle jag antagligen varit mer positiv till Vogts album, för detta är ju helt underbar pianomusik som man bara måste ha. Men för att njuta den fullt ut, satsa på Firkušný, Bartoš, Klanský eller kanske Schiff – med en extra stjärna till Firkušný.

__________

Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.