CD: Albores med Dino Saluzzi
Recension, Skivhyllan, Skivor tisdag, augusti 3rd, 2021
Dino Saluzzi: Albores (ECM/Naxos). Speltid: 61’43.
Dino Saluzzi (bandoneon)
Betyg:
Jag tillhör inte dragspelsälskarna, men i rätt sammanhang har jag inget emot bälgen. Ett sådant rätt sammanhang är rioplatensisk tango. Det räcker att säga Astor Piazzolla. Och då talar vi bandoneon, det lilla argentinska dragspelet med en bälg som tycks kunna dras ut hur långt som helst och är anslående rent visuellt. Instrumentets obestridde nestor idag är 86-årige Dino Saluzzi. Han har arbetat tillsammans med en rad kända jazzmusiker som Enrico Rava, Charlie Haden, Tomasz Stańko och Palle Danielsson men också med gränsöverskridande cellisten Anja Lechner och violinisten Gidon Kremer. Av det förstår man att han inte bara spelar tango, inte ens i första hand tango. Argentinsk musik är ju för övrigt så mycket mer. Och Saluzzi rör sig över vida fält.
På sitt senaste album, Albores, är han ensam med sin bandoneon, och han står för alla kompositionerna. Skivan inleds med ”Adios maestro Kancheli”, ett farväl till Saluzzis vän, den georgiske tonsättaren Giya Kancheli. Och mycket av musikens går i elegins tecken, en värld av minnen och drömmar tonar fram. Här finns en melankoli som samtidigt rymmer en skönhet och en nostalgi som samtidigt är en försoning med livet. Det är berörande och mycket vackert, och Saluzzi tar fram bandoneonens nästan förvånansvärt stora uttrycksregister. Vem vet, det här hade kanske till och med Sten Broman tyckt om.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
