Hem » Bokhyllan, Recension, Serier » Seriebok: Inne i spegelsalen

Seriebok: Inne i spegelsalen

Liv Strömquist

Inne i spegelsalen

Norstedts. 144 sidor. Just utkommen

 

Liv Strömquists nya bok, Inne i spegelsalen, är ett folkbildande seriealbum om skönhet, skönhetsideal och historien bakom. Med en blandning av samhällsdebatt, sociologiska teorier och historiska redogörelser, utvecklar sig de olika serierna organiskt. Finkulturellt och mindre finkulturellt är sida vid sida, det mindre vardagliga och det vardagliga kommer samman, och ut kommer folkbildning.

I en av serierna, ”Tjej vid spegel”, redogör Strömquist hur osunda föreställningar om bland annat kroppen har uppkommit, genom filosofen René Girards teori om mimetiskt begär – ”jag vill vara som den där förebilden för att jag inte förmår vara egen, och det har just så har jag ju egentligen alltid velat vara” – och mimetisk rivalitet – ”att den där andra är som jag, hotar ju att jag är egen” – vilket leder till en osund konkurrens mellan människor.

Förväntningar och föreställningar stegras inom en grupp människor som delar liknande föreställningar och leder till inbördes konkurrens, medan samma förväntningar och föreställningar till en början ofta kan komma utifrån gruppen. Strömquist lyckas väl med att tydliggöra det, klart och redigt. Tack vare att det varvas abstrakta tankegångar med gestaltning, känns det vare sig onödigt tungt eller intetsägande lätt.

Med hjälp av historiematerialistiska och sociologiska förklaringar, tydliggör Strömquist hur den egna kroppen och representationen av den har blivit en av få garantier för säkerhet, men också orsak till osäkerhet, i ett liberalt, kapitalistiskt samhälle. I ett fritt samhälle, utan föråldrade traditionella strukturer, är alla utelämnade till sig själva. Med piskan i ryggen måste man ”satsa på sig själv” för att kunna konkurrera på den sociala marknaden. Framsidan är självständighet och individualism, frånsidan är osäkerhet då någon borgad lojalitet mellan människor inte finns. Relationer har blivit en fri marknad, så att säga, och det är oroande till viss del.

Det finns en del kritik mot ”senkapitalistisk feminism” i boken. Det handlar om feminism som egentligen grundar sig på att internalisera förtryckande föreställningar och presentera dem som sina egna, självständiga föreställningar. Istället för att någon annan exploaterar ens sexualitet för egen vinning, utnyttjar man den själv för egen vinning men på ett sätt som egentligen är för någon annans vinning; istället för att någon annan gör en till objekt, gör man det själv – och man förblir ett objekt. Självklart kan man vara ett subjekt med sexuellt självbestämmande, men samhället uppmuntrar inte det.

Boken avslutas med en biografisk serie om Elisabeth av Österrike, vars skönhet blev hämmande, framförallt när den med åren avtog. Även om man kan välja att använda sig av sitt skönhetskapital så kan det ändå slå tillbaka mot en. Det kostar att vara vacker.

Av de strukturella och materiella förklaringar som läggs fram, lämnas det lite hopp för den enskilda att göra något åt sitt öde, som att det bara är att finna sig i det här och nu. Det är nog inte vad Strömquist vill, men känslan är påtaglig. Det inger en defaitistisk känsla, nästan, och man undrar om man kan komma ifrån det – för kan man det?

Isak Adolfsson

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2021 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree