Hem » Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur » Roman: Ett lyckligare år

Roman: Ett lyckligare år

Ett lyckligare år

Jonas Gardell

Norstedts Förlag

Utgiven september 2021. 310 sidor

 

Dagen innan jag skriver denna recension har det varit den ”Internationella Komma Ut-dagen”. En dag som syftar till att lyfta de svårigheter någon inom LBTQ kan ha att berätta för sin omgivning vem hen älskar eller känner sig attraherad av, och att ge uppmuntran till den som kanske står där på ”tröskeln” och tvekar. Det är både positivt att den dagen finns och djupt tragiskt att den behövs. Det borde naturligtvis vara så att så länge det handlar om samtyckande vuxna så ska det inte vara vare sig samhällets eller den omedelbara omgivningens angelägenhet vem någon älskar eller vill ha. Love is Love, som en av parollerna lyder. Men så är det inte, varken helt och fullt här, och definitivt inte på många andra platser runt om i världen.

I sin senaste bok Ett Lyckligare År berättar Jonas Gardell två historier, en som i huvudsak utspelar sig i Uppsala vid 1800-talets mitt och en som utspelar sig i Örebro under tidigt 1970-tal, tidsperioder då internationella ”komma ut-dagar” inte existerade ens i tankevärlden. I den första står Pontus Wikner i förgrunden, mot en fond av unga entusiastiska män på plats i denna lärdomsstad för att studera teologi. Pontus plågas av det faktum att han känner en otillbörlig kärlek till män, eller specifikt en ung man Herman. Som Jonas Gardell påpekar i sin bok är nog Pontus Wikner idag i stort sett bortglömd, men under sin levnad kom han att bli en av landets mest framstående filosofer. Här berättas åtminstone delar av hans ungdom och den hemlighet han levde med i hela sitt liv.

Boken tar ett snabbt skutt fram till Örebro på 1970-talet och människor som har insett att de egentligen inte borde behöva smyga med sin kärlek. Här är huvudpersonen Ronny, en av personerna bakom det faktum att Sveriges allra första Pridetåg faktiskt ägde rum i Örebro. Ronny och hans vänner lever i en lättare tid än Pontus, men inte okomplicerad. Fördomarna och hatet finns även i det synbarligen upplysta och toleranta 70-talet. Det är roligt att Jonas Gardell, som själv på sin mammas sida har rötterna i staden, äntligen fått Örebros historia i detta sammanhang på pränt, jag har flera gånger hört honom berätta den när jag intervjuat honom genom åren. Men den av bokens två berättelser som går rakt in i hjärtat på mig är den om Pontus. Kanske för att man med facit i hand vet att för Ronny, Vanja och deras vänner i den lilla och kortlivade konstellationen Gay Liberation Club ändå på många sätt hade ”ett lyckligare år” inom räckhåll.

Min starkaste invändning mot Jonas Gardells senaste bok Ett Lyckligare År är att det inte är två böcker. Inte minst skulle jag ha vilja veta mer om Pontus och hans samtida som inte vågade älska den de älskade. Och ja…. Snälla Jonas; den fläckvisa 1800-talssvenskan var helt överflödig. Men tack för ytterligare en fantastisk bok

Camilla Johansson

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2021 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree