CD: Orkesterverk av Paweł Mykietyn
Recension, Skivhyllan, Skivor onsdag, februari 16th, 2022
Paweł Mykietyn: Concerto No. 2 for Violoncello and Symphony Orchestra*; Hommage à Oskar Dawicki° (CD Accord/Naxos). Speltid: 64’32.
Marcin Zdunik (violoncell)*, NFM Filharmonia Wrocławska, Bassem Akiki (dirigent)*, Benjamin Shwartz (dirigent)°
Betyg:
Den nu 50-årige Paweł Mykietyn slog igenom redan i 20-årsåldern, men jag får bekänna att detta är min första kontakt med hans musik: orkesterverket Hommage à Oskar Dawicki från 2014 och Cellokonsert nr 2 från 2018. Om någon undrar vem Dawicki är så kan meddelas att han är en i Polen känd performance-artist. I det omfångsrika texthäftet framhävs hur Mykietyn vid komponerandet arbetar rent matematiskt med ritardando och accelerando, men det är nog den gradvisa och utdragna nedtrappningen av tempo som är mest slående.Man skulle mycket väl kunna sätta rubriken ”till långsamhetens lov” på detta album. Speciellt cellokonserten är något av en halvtimmeslång meditation.
I ett försök att på ett ungefär ringa in Mykietyns musik väljer jag namn som John Tavener, Arvo Pärt, Pēteris Vasks, Philip Glass och Gavin Bryars. Men först och främst vill jag lyfta fram landsmannen Henryk Górecki, och då speciellt hans tredje symfoni, samt ukrainaren Valentin Silvestrov. Så vad man tycker om Mykietyn är nog avhängigt hur man förhåller sig till dessa. Men även den egna dagsformen kan spela in. De här två verken passar definitiv inte att spela lite när som helst. Risken finns att de vid fel tillfälle kan upplevas som enformiga och tämligen tråkiga. Men om man ger sig tid att försjunka i musiken är också chansen stor att man fångas av dess lågmälda intensitet och ansenliga suggestionskraft.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
