CD: Black Angels av George Crumb
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor fredag, september 2nd, 2022
George Crumb: Black Angels*; Music for a Summer Evening (Makrokosmos III)°. (B Records/Naxos). Speltid: .
Quatuor Hanson*, Philippe Hattat & Théo Fouchenneret (piano)°, Emmanuel Jacquet & Rodolphe Théry (slagverk)°
Betyg:
Black Angels, Thirteen Images From the Dark Land – det skulle kunna vara titeln på ett verk av John Zorn. Även när man hör det är det lätt att få Zorn i tankarna. Men tonsättaren är George Crumb, och när han skrev det var Zorn bara 17 år gammal.
Stundtals låter som något som Djävulen själv skulle ha kunnat skriva, konstaterade David Bowie. Han tog med det på listan över sina 25 favoritskivor och konstaterade att det höll på att skrämma vettet ur honom när han hörde det första gången på 1970-talet. Black Angels brukar betraktas som en reaktion på Vietnam-kriget, och första satsen, ”Night of the Electric Insects”, associeras då till de attackhelikoptrar som nio år senare skulle bli emblematiska i Francis Ford Coppolas film Apocalypse Now. Det är hur som helst musik som det inte går att värja sig mot. Dark Angels är ett skrämmande verk, ett oerhört verk, ett omistligt verk.
Black Angels är tänkt för ”elektrisk stråkkvartett”, vilket i praktiken ofta inneburit elförstärkta instrument. Men förutom stråkarna ska musikerna hantera tam-tam och maracas, spela på glas och bruka rösten. Den nu aktuella inspelningen med franska Hanson-kvartetten har emellertid avstått från det elektriska och i stället litat på att mixerbordet kan säkra effekterna. Och det fungerar utmärkt.
George Crumb 2019. Foto: Peter Matthews from New York City, United States George Crumb at 90, Alice Tully Hall (40685933803).jpg .
Albumet rymmer också Music for a Summer Evening (Makrokosmos III). Som titeln låter förstå är det musik av annan karaktär. Men tro inte att det rör sig om en insmickrande idyll; det ligger inte riktigt för Crumb. Men det är musik full av atmosfär, laddad med skymningens skiftande ljud som frammanas av två pianon och slagverk. Inspelningen är rätt närmickad, vilket ibland är effektfullt men också något förtar det gåtfullt atmosfäriska. Det kommer bättre till sin rätt på en inspelning med Yoshiko Shimizu, som också mer framhäver verkets japanska drag.
Det bör slutligen sägas att detta är en liveupptagning. Det märks inte medan musiken pågår, men av någon outgrundlig anledning har skivbolaget valt att ta med slutapplåderna efter de två verken. När sista satsen, ”Music of the Starry Night” i Music for a Summer Evening klingat ut är det sista man vill att den magiska stämningen ska brytas av en karl som ropar ”Bravo!”. Det får man alltså stå ut med här. Men musiken! Musiken är oundviklig.
__________
Sten Wistrand ingår Kulturdelens redaktion.
PS. George Crumb dog den 6 februari i år, 92 år gammal.
