CD: Konserter för cello och för viola av Pēteris Vasks

Inlagd av Sten Wistrand Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor fredag, mars 10th, 2023

Pēteris Vasks: Concerto No. 2 ”Klātbūtne” for Cello and String Orchestra*; Concerto for Viola and Orchestra°. (Alba/Naxos). Speltid: 76’16.
Marko Ylönen (cello)*, Lilli Maijala (viola)°, Tallinn Chamber Orchestra, Juha Kangas (dirigent)

Betyg: 

 

Det händer att en skiva blir liggande, och så plötsligt hittar man den, olyssnad, i en hög. Ibland är ingen större skada skedd. Men i det här fallet är det förargligt, då det rör sig om enastående musik, nämligen två konserter av den lettiske tonsättaren Pēteris Vasks. Hans underbara violakonsert har jag sedan tidigare med Maxim Rysanov som både solist och dirigent (BIS), medan hans andra cellokonsert är ny för mig. Här framförs den av Marko Ylönen och Tallinns kammarorkester (stråkarna) under Juha Kangas. Här gäller det att få cellon att sjunga så som bara en cello kan sjunga, och jag vet inte hur man ska vara beskaffad för att inte falla för Ylönens spel. Han har en oemotståndligt vacker ton och smeker fram de melodiska linjerna. Och detta är verkligen en övervägande melodisk konsert, även om mellansatsen rymmer aggressiva attacker som Ylönen också gör det mesta av. Sista satsen är himmelskt vacker och slutar med att en ordlös sopran sällar sig till cellon och stråkarna. Vasks har gett konserten namnet ”Klātbūtne”, vilket betyder ”närvaro”, och det är onekligen ett passande namn på såväl denna musik som på framförandet.

Violakonserten är kärvare men klingar även den ut i tröst och försoning i en melodi med drag av Allan Pettersson. Lilli Maijala har inte riktigt Maxim Rysanovs honungslena ton i de sjungande partierna, men genom att starkare poängtera de kärva kontrasterna skapar hon en något större spänning i verket. Om Rysanovs inspelning, som även rymmer Symfoni för stråkar, ”Voices”, skrev jag här i Kulturdelen att den är en perfekt ingång till Pēteris Vasks musik. Detsamma kan sägas om detta album. Musiken är som en svindlande vacker bön om fred och försoning i en hård och obönhörlig värld.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.