Scen: Mellan dröm och verklighet på Stadra Teater (Teaterfoajén i Nora)

Inlagd av Kulturdelen Recension, Scen, Uncategorized söndag, november 10th, 2024

Mellan dröm och verklighet

Stadra teater, Teaterfoajén i Nora, premiär 9 november 2024

Idé och manus: Magnus Wetterholm

Regi och scenografi: Rune Jakobsson

Medverkande: Magnus Wetterholm och Matts Norman

 

 

Tröst är ordet när Foajén bjuder på en ny musikföreställning i novembermörkret.

Tröst är den mjuka och varma filt som vi behöver nu och som Magnus Wetterholm som en sann människovän erbjuder på sin lilla, men ack så känslostarka scen. En av landets absolut minsta.

Scenväggarna, pianot och till och med publikens sittplatser är draperade med gosedjur av alla sorter. Jag fick flytta ner en liten giraff och grannen en vit, mjuk säl.

En knapp timme får vi en mental terapi, en själslig massage kan man väl säga. Med Magnus förmåga att välja talande och starka sångtexter och Matts Normans förmåga att lyhört och lite humoristiskt ackompanjera på sitt piano. De två är så oerhört samspelta, det är roligt att bara iaktta pianistens sätt att följsamt invänta exakt rätt ögonblick.

Här finns överraskningar som till exempel ”Cirkus” av Christina Kjellson där vi får vara med om färgen, ljuset och spänningen under en cirkusföreställning tillsammans med en rad världscelebriteter. Två texter av Östen Warnerbring, ”I en ensam telefonkiosk” och ”15 minuter till Eslöv”. Den första ett laddat kärleksdrama. Den andra en oefterhärmligt rolig förälskelse fylld av olja och mopedmeck.

Magnus sammanbindningar av sångerna är tankeväckande och existentiella. Till synes enkla. Men de träffar hjärtat i sin igenkännlighet. Jag får tanken att det här är precis vad många av maktens räknenissar skulle behöva höra lite oftare: hur det är att vara människa, med all oro, drömmar och längtan. Långt bortom de fyrkantiga beräkningarna i konsulternas förslag. Det må handla om busslinjer eller vårdcentraler. Två aktuella frågor i närområdet.

Någon låt kunde väl ha strukits när det gäller konkurrens om texternas täthet. Men tröst – och livsuppmuntran – får vi. Och en rolig överraskning på slutet, efter att vår stackars hjälte efter många försök äntligen lyckats somna.

__________

Martin Dyfverman