SACD: Stråkkvartetter av Kalevi Aho
Recension, Skivhyllan, Skivor söndag, februari 2nd, 2025
Kalevi Aho: String Quartets 1–3 (BIS/Naxos). Speltid: 61’08.
Stenhammar Quartet
Betyg:
–
Kalevi Aho (f. 1949) torde vara Finlands mest produktive tonsättare med en aldrig sinande ström av symfonier, konserter (41 stycken!) och andra orkesterverk. Men nu är det kammarmusikern som får komma till tals. Stenhammarkvartetten har spelat in hans stråkkvartetter 1–3, komponerade åren 1967–1971. Det finns även en tidigare kvartett som fått ordningsnumret 0 därför att Aho numera inte vill att den ingår i hans officiella kanon; fram till 2019 var den belagd med spelförbud. Hur som helst är dessa kvartetter skrivna av en mycket ung man i början av sin karriär. Aho påpekar själv att det först var hösten 1968 som han på allvar började studera komposition och då för ingen mindre än Einojuhani Rautavaara. När han visade honom sin första kvartett fick han höra att han kunde hoppa över ett helt led i sin utbildning; den nästan halvtimmeslånga kvartetten räckte som examination på den kurs som utgick från ett mer traditionellt tonspråk. Och visst är den traditionell och visar vilken skicklig hantverkare redan den unge Aho var, men den hör väl inte till hans omistliga verk.
Den andra kvartetten blev Ahos genombrott som tonsättare, och det är inte svårt att förstå. Den är kort, sammanlagt en kvart, och låter två adagio-satser omsluta ett presto. Den musikaliska förebilden verkar rätt uppenbar, nämligen den sene Sjostakovitj. Men det gör inget när det är så bra som här, och sämre förebilder än Sjostakovitj kan man ha när det gäller stråkkvartetter. Med den tredje kvartetten, åtta korta satser som spelas utan uppehåll, tog Aho ett steg mot en mer personlig stil. Under en lektion sade Rautavaara till honom att han kunde ”vara verkligt nöjd med detta verk”. Det är bara att hålla med.
Att sätta ett betyg på albumet är lite knepigt till följd av att den första kvartetten upptar nästan hälften av speltiden. Det är roligt att ha hört den, men det är de två andra kvartetterna som är den stora behållningen.
Trots framgångarna med den andra och tredje kvartetten skulle det dröja femtio år innan Aho tog upp genren igen och 2021 i rask följd skrev två nya kvartetter. Det är bara att hoppas att Stenhammar-kvartetten tar sig an även dessa.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion
Diskussion