Scen: ”De 39 stegen” på Lerbäcks teater

Inlagd av Kulturdelen Recension, Scen lördag, mars 8th, 2025

”De 39 stegen”

Efter Alfred Hitchcocks film

Lerbäcks teater, premiär 6 mars 2025

Regi: Johan Gille

Scenografi: Jenny och Johan Gille

Medverkande: Fredrik Andersson, Pierre Tafvelin, Ida Steén och Jonas Jonsson

Det här är något som inte tidigare setts på någon av länets teaterscener. Hejdlöst, fartfyllt och – helnipprigt.

Man sitter som en fågelholk de första minutrarna. Ida Steén gör en överdriven tyska som flyr hem till en uttråkad engelsk gentleman. Hon är jagad av agenter som fått tag på superhemlig information som de ska föra ut ur landet. Det verkar dålig buskis. ”Tyskan” varnar för två agenter som står nere på gatan och bevakar huset. Då ramlar plötsligt två män i ljusa trenchcoats in från draperierna till höger med en gatlampa i hand. Där står dom!

 Då börjar man fatta att det här är någonting helt annorlunda än de vanligtvis fridsamma pusseldeckarna som lerbäcksgänget brukar leverera. Det liknar inte ens de fartfyllda farserna.

 För här LEKS det teater. Två av skådisarna delar på uppåt etthundra roller tillsammans! De är agenter, poliser, värdshusvärdar, säckpipespelande skottar med mera med mera!

Lerbäcks teater lyckas föra oss med från London till de skotska högländerna (bergen och de som jagas över dem framställs med ett underbart ljusspel. Ni vet, man har dockor framför en ljuskälla och projicerar på ett lakan eller en duk) Några stolar och ett bord blir en bil som far fram över slingriga vägar och små broar. Precis som i filmen.

 Härligast är väl jakten på ett tåg, när våra hjältar flyr upp på tågtaket i full fart. Deras kläder och halsdukar fläktar i fartvinden. Det är dom själva som rycker infernaliskt i sina kläder…..

Men vi köper det. För det är en sån underbar teaterlek. Teatern som fiktion när den är som allra bäst.

 Teaterchefparet Gille har valt pjäsen från West End i London och Broadway i New York. De vet precis vad de gör. För Lerbäcks teater passar superbt att förvalta denna komiska pärla. De har vanan att framställa en mängd av karaktärer, som inte är det minsta djupa men desto tydligare och roligare i profilen. De kan med små medel (och stor transpiration) få till både figurer och miljöer som signalerar precis rätt ton och uttryck. De har den skickliga timing som är avgörande för att allt ska landa hos publiken. En ofta underskattad talang som i länet bara har sitt motstycke hos Malin Berg på institutionsteatern och hos Peter Flack och hans privata revykompani.

 Fredrik Andersson är engelsmannen som jagas av agenterna och lyckas rakt igenom med sitt omisskännliga uttryck av ”understatement”, att allt bara ramlar på honom, hela tiden. Ida Steén är den borne komediennen, jag tvekar inte att jämföra med Eva Rydberg i hennes bästa stunder. Jonas Jonsson får till alla sina figurer, om de så bara syns i några sekunder. Likaså Pierre Tafvelin som också hinner droppa lite allvar och tragik i t ex varietéartisten ”Mr Memory” som spelar en speciell och avgörande roll i deckarintrigen.

Premiären, som jag såg, vara bara andra föreställningen med publik. Allt rullade på. Jag tror att det kommer att rulla ännu snabbare och smidigare ju fler föreställningar de spelar. De flesta utsålda tippar jag.

__________

Martin Dyfverman