CD: Till att säga hennes namn med Annika Hammer
Recension, Skivhyllan, Skivor torsdag, augusti 28th, 2025
Annika Hammer: Till att säga hennes namn. (Kakafon Records/Naxos. Speltid: 41’58.
Annika Hammer (sång, piano, kulning, tramporgel)
Betyg:
![]()
När Annika Hammer tar sig an den nordiska visskatten blir det medeltida ballader, traditionella folkliga visor, skillingtryck och några egna låtar och som avslutning en psalm, allt i egna arrangemang.
Hon sjunger och kular och ackompanjerar sig själv på piano och tramporgel, vilket fungerar förträffligt. I den egna ”Aftonpolskan” låter hon pianot trilla toner som satt en folkmusikalisk Bach vid klaviaturen, och det minimalistiska användandet av tramporgel i ”Fiskeskär” suggererar effektivt båtens färd på havet. Allt framförs chosefritt och rättframt, sparsmakat men uttrycksfullt, där inte minst kulningen skapar en stark intensitet. Hammer sammanfattar själv albumet som ”en spelman och hennes musik”.
Till den traditionella folkliga musiken hör ju att den traderats från person till person och i den meningen inte har någon fast och för alltid fastslagen form. Hammer blir alltså en i raden av traditionsbärare genom att sätta sin egen prägel på visorna samtidigt som hon kärleksfullt för vidare ett rikt arv. Hon låter oss blicka in i forna föreställningsvärldar, som kan kännas både fjärran och nära.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion












Diskussion