Film: Biodlaren

Inlagd av Kulturdelen Bioaktuellt, Film, Recension tisdag, april 21st, 2026

Biodlaren

Premiär 17 april 2026

Regi: Marcus Carlsson

Manus: Magnus Carlsson och Adam Lundgren

Produktion: Mariedamfilm med bl a Hans Danneborn

Musik: Carl Edlom och Janne Schaffer m fl

 

Det var en glad överraskning att det gamla produktionsbolaget Mariedamfilm plötsligt dök upp på vita duken, när jag såg premiären på filmen Biodlaren. Årets hittills bästa svenska film.

Några äldre kanske minns filmen från 1977 om det gudsförgätna samhället Mariedam i Sydnärke. En film som skapades av bröderna Bengt och Hans Danneborn, Göran Åslund med flera begåvade dokumentärfilmare som förgyllde Sveriges television från Örebro med en rad sevärda filmer.

Bengt gick bort för ett par år sedan, men brodern Hans i Örebro har hållit Mariedamfilm vid liv och är nu s k exekutiv producent för nya filmen Biodlaren. Bröderna låg för övrigt bakom Nesser-filmen Och Picadilly Circus ligger inte i Kumla för drygt tio år sen.

Där hade faktiskt regissören Marcus Carlsson en liten roll, han som nu samarbetat med skådespelaren Adam Lundgren om att skriva manuset till Biodlaren. En film som fått stöd från bl a Region Örebro län.

En till synes händelsefattig film om en ensamstående pappa och hans tonårsdotter i Åmotfors i Värmland. Men Magnus Carlsson har en smått magisk förmåga att ladda det tystlåtna förhållandet mellan far och dotter. Jag funderar mycket på hur han gör. Jag tror det är en kombination av nära ansiktsbilder, klippning och att han har tron på att vi som publik läser av allt det som inte sägs.

Vi är så långt ifrån en Hollywoodrulle vi kan komma. Där all dramatik oftast visualiseras överdrivet och byggs upp enligt mall.

Carlsson har en märklig förmåga att inte visa de avgörande händelserna. Vi förstår dem ändå och när de sedan bekräftas är vi redan där i sinnet. Med skillnaden – mot den vanliga mallen – att vi känner oss medagerande – och medkännande. Janne Schaffers svepande gitarr-riff ger dessutom känslorna bärande vingar.

Det är en sällsynt fingertoppskänsla som den här karlskogagrabben äger – och i samarbete med Adam Lundgrens uttrycksfulla ögon – ger många famnar djup i den här annars inte särskilt ovanliga historien. Men historien är inte det viktiga. Det är tillstånden, tankarna som inte får något talat uttryck. Där tysta uttryck och kroppsspråk talar desto starkare. Med ett enda undantag, en scen där far och dotter (spelad av den tyst, fängslande Hedvig Nilsson) sitter vid lägerelden under en camping:

– Det är första gången jag lever ju …. och jag vet inte hur man gör.

Säger pappan i ett plötsligt öppnande av det inre. Innan han tystnar igen.

Biodlaren är – med engelska Hamnet som enda konkurrent – det bästa jag sett på bio i år.

Nu glunkas det att Carlsson och Danneborn vill försöka göra långfilm på Maja Ekelöfs Rapport från en skurhink. Carlsson på hemmaplan igen alltså. Vi håller tummarna.

__________

Martin Dyfverman