CD: Kammarmusik av Ylva Skog

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor fredag, augusti 28th, 2026

Ylva Skog: Trote*; Stabilitas loci; Piano Quintet°; Caminar; Exspecto°^. (dB Procuctions/Naxos). Speltid: 58’12.

Ludvig Norman Strings, Minna Weurlander (ackordeon)*, Kiyo Wada (piano)°, Valur Pálsson (kontrabas)^

Release: den 28 augusti 2026

Betyg:

Ylva Skog sammanförs ibland med Brita Byström och Andrea Tarrodi och det är inte så konstigt, även om de tre är olika personligheter. En gemensam nämnare är ändå att Maurice Ravels ande återkommande svävar över deras verk. Nu presenteras Skogs kammarmusik på ett album med fem kortare verk skrivna 2017–2024. Alla har en stråkkvartett i botten. Men den får i Trote sällskap av ett ackordeon, i pianokvintetten av ett piano (förstås) och i Exspecto av ett piano och en kontrabas. Det gör Stabilitas loci och Caminar till de enda renodlade kvartetterna. Och hur är det med Ravel då? Jo, nog anar man honom i alla fall i pianokvintetten (inte minst i inledningen!) och något i Caminar. På annat håll får jag snarare Philip Glass i tankarna och i Stabilitas loci Arvo Pärt. Den antydda dragningen till amerikansk, men allt annat än ortodox, minimalism kan man f.ö. notera även i Brita Byströms kammarmusik på albumet Letter in April (Dacapo).

Skivomslaget antyder att Skog vill till stallet gå och texthäftet visar henne tillsammans med en häst. Djur tycks viktiga för henne, även musikaliskt. I orkesterverket They Call Her Love (1998) spökar en kommunikativ schimpans. På det här albumet anspelas två gånger på gångarter hos hästar medan minnet av dotterns kanin har inspirerat pianokvintetten. Att den andra satsen i Exspecto vill ge ljud åt känslan av en katt som stryker sig mot ens ben skulle jag aldrig ha kunnat gissa. Men det är en fin tanke.

Precis som Tarrodis och Byströms musik är Skogs lättillgänglig med snygga och läckra harmonier och klanger och intagande melodier, som här också förmedlas med all önskvärd ackuratess av de medverkande. Kanske blir musiken rent av lite för snygg och liksom vänligt ”avmätt” i längden. Det är mycket doloroso, malinconico, tranquillo, sensibile, comodo, grazioso och dolce i satsbeteckningarna, även om tumultuoso, energico och giocoso också förekommer. Men tumultet är reglerat och energin dämpad. Jag hade gärna sett att Skog, för variationens skull, något släppt på kontrollen för att bli känslomässigt mer engagerande. Kanske låtit den gosiga katten få sällskap av en raggig hund som våldsamt skakar pälsen efter ett bad? Eller av en häst som bångstyrigt sparkar bakut i stället för att lugnt trava på? Men det är en önskan som mer gäller helheten än de enskilda verken som alla är högst njutbara i sin kontemplativa skönhet.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.