Roman: Bret Easton Ellis och de andra hundarna

Inlagd av Agneta Hagerud Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur torsdag, augusti 2nd, 2012

Bret Easton Ellis och de andra hundarna

Lina Wolff

Bonniers, 285 sidor, Utkommer 3/8

– – –

Lina Wolff är för mig en ny, spännande bekantskap. Hon debuterade med novellsamlingen Många människor dör som du (2009). Hon är född 1973, bor i Skåne och har examen i litteraturvetenskap och i internationell handel. När hon nu ger ut sin andra skönlitterära bok är det i romanform, även om de olika kapitlen och delarna nästan påminner om noveller i sin form. Genom att koppla samman personer och låta dem berätta sina historier väver hon skickligt ihop en väv där allt hakar i varandra och slutligen bildar en helhet. Alla personer är medverkande i samma drama på något sätt, vilket man upptäcker under läsandets gång.

I Bret Easton Ellis och de andra hundarna kretsar handlingen på ett eller annat sätt runt författaren Alba Cambó och hennes sista tid i livet, men det berättas utifrån jagpersonen, den unga Araceli. Det är genom henne läsaren möter de olika personerna, som alla utifrån egna förutsättningar och tilltufsade existenser söker efter kärlek och innehåll i sina liv. Valentino tror sig ha funnit den perfekta kärleken då han under en eftermiddag i Barcelona tillbringar tiden med sin älskade Alba. Innan kvällen infinner sig har dock förutsättningarna för deras lycka fullständigt förändrats. Den mörkhyade Blosom dyker upp i Albas liv när hon stuckit från sitt arbete som städerska i ett hem i Madrid, och berättar om sitt liv i gränstrakterna mellan Mexico och USA, där hon levt lycklig i kärlek tills hennes son blivit påkörd och dödad. Rodrigo, som lever i ett stumt äktenskap och som tycker mycket om Alba, blir utnyttjad efter ett kärleksmöte och mister greppet om sitt liv. Alla är de människor som söker efter något annat, något viktigt i sin slitna tillvaro. De tror att kärleken kan rädda dem, även om de vet att så inte är fallet, och de håller i det längsta fast vid sina önskningar.

Wolff kan konsten att berätta. Det är intensivt, med ett starkt driv framåt, närgånget och hela tiden i skarpt läge. Kvinnorna håller ihop genom sin vänskap, medan männen är krävande och kommer och går. De flesta av dem är inte direkt några att hålla i handen när det blåser, utan tvärtom. Det finns flera litterära kopplingar, både dolda och tydliga. Jag tänker mig att Bret Easton Ellis och de andra hundarna kommer att passa utmärkt som högläsning för vuxna. Lyssna på Blosoms hämnd på mannen som utnyttjar henne, han som mest älskar sin mätta och nöjda katt: ”Vattnet kokade på spisen. Jag lyfte henne och la ner henne. Djuret skrek. Jag drog åt locket och skruvade upp gaslågan. Jag hörde henne riva mot kastrullens insida och jag fick hålla en stund i handtagen för att den inte skulle stjälpa. Sen blev det stilla och jag stängde av lågan, och då hördes bara kylskåpet som brummade. Jag tog min väska som stod färdigpackad i hallen och gick mot busshållplatsen. Det fanns en ny svalka i luften. En doft av rent vatten hade dragit över området, och jag tyckte jag hörde en fågel sjunga någonstans.”

Vad kan man mer begära av beskrivningen av en hämnd? Det är fasansfullt, som att stå bredvid spisen och se på, och ändå förstår man befrielsen. Jag ser fram emot nästa bok av Lina Wolff.

– – –

Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.