Vinter i gnällbältet

Inlagd av Kulturdelen Krönika måndag, mars 9th, 2026

Ett långbord är reserverat för elektriker från halv nio. Nu sitter vi här till bolaget öppnar, säger en elektriker i mustasch, mössa och varselväst när han slår sig ned. Vad vart det? undrar arbetskamraten. Räkor, svarar han och syftar på baguetten. Ägg, majonnäs och räkor är bra för magen, påpekar någon.

I omstarten i division åtta ska Köping FF samarbeta med division 5-laget Valskog IK, skriver Bärgslagsbladet. KFF:s ungdomar födda 2009 och 2010 är riktigt vassa och kan få testa på spel i femman redan i år enligt Valskogtränaren. Detta scenario skiljer sig en del från hur snacket gick i början av nittiotalet när anrika KIS och utmanaren Forsby FF slog ihop herrlagen för att satsa mot eliten. Samarbetet var nödvändigt enligt lokaltidningen. Tänker på supporterföreningen Forza Rosengård som lägger ner verksamheten när FC Rosengård bolagiseras. ”Hej då! Hellre B-lag än bolag”, löd budskapet på en banderoll när Rosengård mötte Hammarby i Svenska Cupen. De känner sig överkörda och anser att fotbollen ska vara förenings- och medlemsdriven, inte kapitaldriven.

Dagen efter sammanslagningen av KIS och FFF publicerade lokaltidningen en lista på tänkbara värvningar. Slawomir Majak, Andy Kelly och Teteh Bangura var några av spelarna som representerade KFF genom åren. Bakom rekryteringarna stod tidningens sportreporter som byggde upp en agentverksamhet vid sidan om journalistiken.

Samgåendet ledde till konflikter. Eldsjälar kände sig förbigångna. Roland ”Kula” Sjöholm som höll i FFF:s legendariska fotbollsskola vägrade gå och se KFF:s matcher på IP trots att han sista åren bodde tvärs över gatan på Västeråsvägen. Gösta ”Prosten” Andersson som levt ett helt liv i Forsby först som spelare och sen som ordförande menade att det inte blev som det var tänkt. Vi skulle behålla ungdomsverksamheten, sa han.

Under den årliga stadsfesten sopade KFF- och FFF-medlemmar gågatan från var sitt håll. När KFF:are mötte FFF:are vände de om utan att hälsa. Fusionen hade lett till splittring och vänner hade blivit fiender.

Sportreportern blev framgångsrik agent och bor numera i Spanien.

Varselvästar hänger på stolsryggar. Stans porträttfotograf tar en påtår och lämnar ifrån sig tidningen som han läst på mindre än fem minuter. Han är inte fotbollsintresserad märker jag när jag växlar några ord med honom.

Länstidningen är kliniskt ren från nyheter om Hallstahammar och Surahammar. Inte ens en notis. Senast jag läste den för ett halvår sedan hittade jag några rader om Ramnäs. Undantaget i dag är ledaren som i ett stycke tar upp att Liberalerna kan försvinna från sju av tio västmanländska kommuner efter valet.

Det är fyrtio år sen Olof Palme mördades och jag läser om länspolismästaren som övernattade på Scandic Hotel i Borlänge på vägen upp för att åka sitt 18:e Vasalopp i obruten följd. När receptionisten sa att statsministern var död begav han sig omedelbart till Stockholm och åkte i stället vilse på det ödesdigra kurdspåret. Det var osäkert om tävlingen skulle äga rum. Innan hölls en tyst minut. Över tiotusen åkare stod knäpptysta.

Servitrisen kommer in med tallrikar med toasts till elektrikerna.

En man från Grythem öster om Örebro kommer förbi mitt bord och berättar att han åker runt i Mellansverige och fikar om dagarna. Bilen är självkörande och följer vägens markering och GPS. Han åker bara med säger han. I Örebro är favoriten Vasa konditori vid Nikolaikyrkan. Ägaren började som diskare på dåvarande Konsums bageri och tog sedan över verksamheten. I Köping är Sjömans favoriten. I Arboga rekommenderar han ett ställe som heter Café Två skator som jag inte hört talas om. Vart han än kommer beställer han alltid bröd med vallmofrön och ost och skinka som pålägg.

På reklamen på tv-skärmen uppmanas vi att fika som en tårtgeneral. Tårtgeneralen själv finns avbildad på ett fotografi på väggen. Han står med en rollator mitt bland höstlöv. Under merparten av sitt liv var han inte någon tårtgeneral. Tårtrekordet var ett ögonblick och fotografiet visar en man som är gammal och sjuk. Som inte har något nytt tårtrekord i sig. Femhundra meter smörgåstårta på Stora Gatan i Köping fick räcka.

Elektrikerna har lämnat Sjömans konditori. Servitrisen dukar av och möblerar om. Av långbordet blir det två små bord.

På Stora Gatan vid bron möter jag Shu-Kai Lin och Lai-Ying som drev Kinarestaurangen i många år. Det ser ut som de kommer från Västra Åpromenaden där krogen låg. Jag stannar cykeln och säger att jag läst ett reportage om dem. Det var länge sen, svarar de.

Restaurangen öppnade 1981 och hade två ägare innan vi tog över, säger Shu-Kai Lin. De första var från Hongkong och de andra var från Taiwan.

I början av åttiotalet kom de från Hongkong till Stockholm för att arbeta på en släktings ställe. När Lai-Ying tittade ut genom fönstret tyckte hon att det var tomt på gatorna. Hon undrade var alla människor befann sig och längtade hem. När Shu-Kai Lin såg snö för första gången undrade han om de skulle ha hjälm på huvudet eller om det räckte med paraply.

När jag springer på löpbandet ser jag en rökande kock, en oppositionsledare på hundpromenad och ett cykelbud som hämtar beställningar och jag ser att isen på ån håller på att smälta. Efteråt torkar jag av maskinen och duschar. Tåget till Örebro är försenat och när jag kommer fram springer jag till baksidan av Nikolaikyrkan där pappa och hans fru hämtar upp mig och kör mot de blå bergen. När vi svänger in till kvarteret där de bor är det höga snövallar längs gatorna. Det är mer snö här än i Örebro bara en och en halv mil bort.

Pappa säger att han inte orkar skotta längre. De har köpt en snöslunga som hustrun använder. Det senaste halvåret har han ramlat vid två tillfällen och inte kunnat ta sig upp. På nyårsdagens natt ringde de efter en ambulans. Sjukvårdare hjälpte honom upp och gav honom en käpp som han bär med sig som en säkerhetsåtgärd. Han har problem med motoriken och balansen. Första tecknet var för tre år sen när han inte klarade att simma bröstsim utan endast ryggsim. Han kände att han tappat styrkan i armarna.

Det här är Magnus, min grabb, säger pappa till katten Merlin när vi kliver in genom dörren. Pappa har skaffat helskägg. Han passar i det tycker jag. Merlin ligger bredvid honom i soffan. Hustrun går in i sovrummet och lyssnar på radio. Vi talar om fjällsemestrar. En gång åkte vi tillsammans med pappas bror och hans familj till Messlingen. När vi anlände sent på kvällen gav sig min bror och min kusin direkt ut för att åka skidor.

En annan gång hamnade vi mitt i en seriekrock med trettio bilar inblandade strax före Tännäs där myskoxarna går uppe på Rödfjället. Polisen kom på skidor. Bara två bilar klarade sig, vår blåa Ford Granada och en vit eller gul Mercedes som körde efter oss. En framskärm från ett krockat fordon bromsade upp farten och pappa kunde sedan köra slalom mellan bilskrot. Moster som satt bredvid mig i baksätet försökte ta sig ut fast hon hade säkerhetsbältet på sig. I bastun på Hotell Bruksvallsliden på kvällen var olyckan samtalsämnet. De flesta hade anlänt i taxi och hade bilarna på verkstan.

I Funäsdalen åkte vi björnspåret och älgspåret och i Bruksvallarna tog vi oss upp till Kariknallens våffelstuga tusen meter över havet och åt våfflor med hjortronsylt. När jag säger att jag har ett minne av att jag köpt min första Bustertidning i Funäsdalen svarar pappa att det fanns en Icabutik där och att det kan stämma. Vi brukade ta bilen dit, säger han.

Framåt kvällen går jag genom kvarteret upp till vägen vid Folkets Park och tar bussen till Örebro och sedan tåget vidare tillbaka till Köping där jag bor på vandrarhemmet.

—

Magnus Gustafson