Roman: Motellivet

Inlagd av Erik Göthlin Recension, Skönlitteratur tisdag, oktober 25th, 2011

Motellivet

Willy Vlautin

Översättning av Mats Zetterberg

Bakhåll, 240 sidor, Ute nu

– – –

I den lilla staden Reno i västra Nevada bor bröderna Frank och Jerry Lee Flannigan. Bröderna är ensamma i livet sedan moderns bortgång i cancer några år tidigare. Fadern har de inte sett sedan han åkte in i fängelse. De lever på olika motell – det ena sunkigare än det andra, och försöker hanka sig fram på olika diversejobb. Annars spenderar de dagarna med att dricka öl och whisky eller kolla på tv. En natt när Frank ligger däckad i sängen på motellrummet, tankad av alkohol, kommer brodern in med gråten i halsen och väcker honom. Det visar sig att han kört rattfull och genom en olycka har han kört på en ung pojke på cykel. Pojken som dog på fläcken har han lyft in i baksätet, då han inte vågat ringa polisen onykter. De dumpar kroppen utanför ett sjukhus och kör iväg mot Oregon. Väl där flyr Jerry Lee iväg och Frank ser inget annat val än att återvända till Reno med buss. När han kommer hem har Jerry Lee försökt ta livet av sig och ligger på sjukhus. Polisen börjar komma honom på spåren och bröderna blir allt mer desperata.

Motellivet är Willy Vlautins debutroman från 2006. Nu har den alltså kommit på svenska via Bakhåll förlag. Utgivningen ligger rätt i tiden då boken just filmatiserats och går upp på bio nästa år. Både i handling och uttryck ligger romanen nära den dirty realism som författare som Charles Bukowski och Raymond Carver blev kända för. Det är en deprimerande miljö läsaren får ta del av. Reno är en typisk småstad på dekis som bara verkar överleva på grund av kasinot som finns där. Persongalleriet består av spelmissbrukare, alkisar och prostituerade. Alla lever med sitt eget personliga helvete och det finns inget ljus att skåda i tunneln. Karaktärerna dras med en rotlöshet och ett främlingskap. De båda huvudpersonerna har inte ens något riktigt hem utan sover under loppbitna täcken på sjaskiga motellrum.

Men Vlautin gottar inte ner sig i misären. Tvärtom finns det mycket glädje i berättelsen och man känner verkligen hur kärleken bröderna emellan är starkare än något annat. Trots deras situation och trots deras misslyckanden med skola, jobb och mänskliga relationer så låter de sig aldrig bli överkörda. De är goda människor med sin mänsklighet och värdighet i behåll.

Trots att hoppet är litet så finns det trots allt där. Det illustreras bäst av de historier Frank drar för sin bror när han är som mest nere. I dem är de oslagbara – soldater eller sjömän som drar ut på äventyr över hela jordklotet. Bröderna belägrar de vackraste kvinnor och skjuter ihjäl de fulaste skurkar i typiska pojkhistorier. De inneslutna berättelserna blir en hyllning till fantasin.

Språket är utmärkt. Det är rent och avskalat. Inte ett ord i boken känns överflödigt utan romanen är verkligen komprimerad på ett genialt sätt. Less is more helt enkelt. Översättningen av Mats Zetterberg fungerar, utan att jag har jämfört med originalspråk, väldigt bra. Språket har ett bra flyt på svenska, och det känns inte som att man går miste om något väsentligt. Dock har jag en del invändningar mot vissa ordval. På ett ställe står det att ”vi var mitt ute i tjotahejti”. Att dagens ungdomar använder sig av ett sådant vokabulär har jag svårt att tro. Det låter löjligt och opassande i alla fall i mina öron.

Motellivet är en fantastisk debutroman. Det var jag längesedan jag läste en nutida skildring av Amerika som känns lika äkta som denna. Dagligen blir vi genom populärkulturen matade med bilder av amerikanska liv i glamour och prålighet. En livssituation som knappast innefattar alla mänskor. Vlautins roman beskriver istället en vardag som är högst verklig. Vardagen för den amerikanska arbetarklass som fortfarande jobbar på bilfirmor och vägkrogar i döende städer. Långt borta från de Sex & The City-skildringar vi dagligen översköljs av.

– – –

Erik Göthlin filmvetare och frilansskribent