Angående hetsjakt på SD-sympatisörer
Debatt fredag, september 24th, 2010Det inkom en debattartikel till Kulturdelen. Den ställer många viktiga frågor, men författaren bad om att få publicera under signatur, vilket Kulturdelen efter många diskussioner med författaren valde att acceptera. Detta i sig skapar nämligen många andra svåra spörsmål vi måste ta ställning till. Artikeln behandlar enligt författaren hetsjakten på Sverigedemokraternas sympatisörer – verkliga eller inbillade – och det helt nya, skrämmande rigida, debattklimat som vuxit fram i svensk media under de senare åren – och framför allt sedan i söndags kväll. Skall man inte få diskutera Sverigedemokraternas politik och väga in argument från båda sidor utan att vara rädd för repressalier? För den som sett hur den som velat nyansera debatten på exempelvis Facebook och Flashback blivit hotad och hatad står svaret tydligt vid det här laget: nej, i Sverige 2010 är det inte en öppen debatt självklar.
Därför vill författaren till denna debattartikel publiceras under signatur. Och i och med det föds en annan debatt.
Måndagens veritabla häxjakt i vissa människors statusuppdateringar på Facebook var det osmakligaste jag har sett på länge. Det onyanserade hat vissa människor valde att kanalisera skrämmer mig till och med mer än ifall ND (som i de flesta hänseenden är ett långt mer extremt parti än SD) hade tagit riksdagsplatser. Jag kan inte göra någon större distinktion mellan vissa människors verbala/skriftliga handlande de senaste dagarna, och 1600-talets häxjakter – åtminstone inte vad gäller frånvaron av debatt och närvaron av inskränkt tänkande. Det som skiljer är väl det sanktionerade våldet, men inte ens det är det långt till med en statsminister som i princip sade att killen som fick ett hakkors inristat i pannan fick skylla sig själv (det här var innan det av läkaren misstänktes att han ristat in det själv), och när många på Facebook pratade om att ”smälla till SD:are”. Ska man påta sig manteln som godhetens riddare, så får man nog se till att nyansera sig mer än så – och att själv ge sitt godkännande till odemokratiska metoder när man beskyller SD för att vara odemokratiskt är rent och skärt hyckleri i mina ögon. Eller är det god sed att själv vara lika god eller värre kålsupare än dem man kastar muntliga, skriftliga och i många fall även fysiska stenar på? (Under måndagen misshandlades en förmodad SD-anhängare i Stockholm.)
Den här hetsjakten på oliktänkande i asyl/integrations/invandrings/etc-frågan är precis det incitament våldsverkare anser vara det som berättigar deras handlande. Extremt osaklig kritik, felaktiga anklagelser, samt hånfulla tillmälen och grovt förtal/förolämpningar mot SD är bränslet som göder våldsvänsterns eld. På ett sätt är det inte bara gärningsmännen som är skyldiga till sådana avskyvärda dåd. Det är även de politiska partier, medier, och nu privatpersoner som regelbundet anklagat SD för diverse diffusa saker utan ett uns av fakta eller verklighetsbakgrund. Dessa partier har jämnat vägen och skapat det psykologiska tillstånd där sådana här dåd blivit möjliga. Det är sådant som de senaste dagarnas vansinne som gjort det möjligt och skapat den psykologiska atmosfär där förvirrade våldsbenägna individer tror att det är helt i sin ordning med dåd likande det den här förmodade SD:aren utsattes för.
Den här häxjakten vissa personer bedrivit har inte lämnat någon som helst dörr öppen för folk att ”vädra sina åsikter”, som vissa av de som använt den mest extrema retoriken så vackert sagt. Vissa människor har haft sin åsikt glasklar utan att dem de anklagar fått en enda chans att förklara sig. Hur lätt är det för någon att ”vädra sina åsikter”, när en del personer har velat bojkotta delar av sin bekantskapskrets rakt av. ”Vädra sina åsikter” är vackra ord, men man måste leva upp till dem också. Oförmågan att lyssna på argument och oviljan att diskutera påminner tillsammans med våldet som drabbar SD:are, om totalitära system i länder som i övrigt är väsensskilda från Sverige. Det är förstås betydande gradskillnader i sammanhanget, men samma strukturella beteende finns där. Lägg till detta att det har bedrivits dataintrång och personuppgifter från människor som blott varit i kontakt med SD har publicerats offentligt.
Vidare kan man tänka; det kan kanske finnas fler anledningar till att folk faktiskt vill begränsa invandring (och därmed röstar på SD) än att de är rasister. Har det någonsin slagit folk? Omtanken om de nyanlända är ett mycket gott skäl som även JAG (utan vidare sympatier för SD) skulle kunna tänka mig att begränsa invandringen för – Sverige är ett litet land som inte kan ta in hur många som helst innan enorma sociala problem uppstår. Våra brinnande förorter i Rosengård, Bergsjön och Tensta är ett symptom på detta. Hur humant är det att ta in fler gäster än man kan husera, och låta vissa av dem sova på bänken i trädgården eller få äta sämre middag än alla andra? Det finns faktiskt en begränsning i Sveriges resurser, hur konstigt det än må låta. Det här är bara EN anledning av många till att det finns folk som vill begränsa invandringen utan att vara rasister – så snälla, brännmärk inte all kritik mot den förda invandrings/asyl/integrationspolitiken som rasism utan att faktiskt höra vad vederbörande åsiktsbärande människa har för åsikter.
Notera att ovanstående stycke endast är ett exempel – den här artikeln syftar inte till att ta upp eller försvara SD:s politiska program eller åsikter. Men det är ett exempel för att påvisa att det rimligtvis kan finnas olika bakgrunder, flera orsaker, och såväl stora som små skiftningar och nyansskillnader i all form av kritik – även gällande ett så pass stigmatiserat ämne som invandrings/asyl/integrations/etc-politiken. Frånvaron av den synvinkeln hos en del är dock blott en bidragande orsak till det rättframma hatet, åsiktsbrännmärkningen, vänbojkotten, förhandsdömandet vi har sett – det vilket jag nu kritiserar.
Så, i min bok har flera människors trångsynta hat-kampanj och bojkottande av vänner varit långt läskigare än SD:s inträde i riksdagen. Jag tror att majoriteten av de som röstat på SD inte alls känner igen sig i vissa människors hatfyllda rasist-beskyllningar, och därför också tagit illa upp av att oerhört många människor inte ens är öppna för minsta lilla samtal om saken. Dömande, trångsynt – och minst lika fördomsfullt som dessa människor beskyllt SD för att vara. Nej, jag sympatiserar inte nödvändigtvis med SD, kanske jag ska återigen ska tillägga, innan dessa människor kanaliserar sitt onyanserade hat mot mig med. Kalla det att spela djävulens advokat, om ni så vill. Men jag manar folk till mer eftertanke, trots heta känslor.
En god vän till mig skrev i sin statusuppdatering något klokt igår, jag lånar lite av hans ord:
”Jag sympatiserar inte nödvändigtvis med SD, MEN jag värnar om yttrandefrihet och jag tar väldigt illa vid mig av att man inte ska få ha en rätt till sin åsikt bland sina vänner. Jag skulle aldrig döma någon av mina vänner för dennes åsikter – åtminstone inte innan den personen ens har fått komma till tals!”
Det värsta är väl att jag bara genom att säga detta, inte bara riskerar sociala stigmata, utan även fysiska repressalier av diverse antidemokratiska grupper på yttersta vänsterkanten. Därav mitt val att publicera det här under signatur. Det är väldigt skygglappsbeklätt av folk som säger ”Varför är så många SD:are anonyma? Vågar de inte stå för sina åsikter?” Nja, svaret är nog snarare att det onyanserade hat vi sett prov på de senaste dagarna tillhör vardagen för många SD-sympatisörer. De har uteslutits ur facket. De har fått sparken. Blivit misshandlade. Uthängda offentligt. Och nu senast bojkottade av vänner utan att ens ha fått ett uns av tillstymmelse till att förklara sig. Det är däremot väldigt enkelt att gå ut öppet med vem man är om man vädrar åsikter som går i linje med det politiskt korrekta. Helt uppenbarligen riskerar man inte lika osmaklig behandling. Så är det verkligen så konstigt att många SD:are (och som nu, i mitt fall; inte sympatisör – men tar SD:s parti i den hets som pågår) väljer att vara anonyma?
Folk som hellre bränner ”fiendens” böcker än läser dem är barbarer. Folk som hellre bedriver åsiktsdiktatur än lyssnar på meningsmotståndarnas åsikter är barbarer. Och så har tyvärr många människor visat sig vara de senaste dagarna.
Hur är det, egentligen, bättre att riva sönder utskicken från SD utan att läsa dem, för att man redan ”vet” vad där står, än att bränna koranen utan att läsa den, för att man redan ”vet” var där står (med hänvisning till den där pastorn i USA nyligen)? Fördomar frodas utan kunskap, och kunskap får man inte bara från ett håll. I mitt exempel inte bara från SD-kritiker eller från islam-kritiker – utan även från företrädarna för dessa rörelser. Låt dem själva uttala sig, utan subjektiva mellanhänder. Döm därefter. Säger din vän ”Jag röstade på SD för att jag hatar mörkhyade” så är ju saken klar – då står han/hon för en människosyn som är lite väl svårsmält att acceptera hos en nära bekant. Men det kan ju finnas andra orsaker än så – och de orsakerna får man inte reda på om man inte frågar först, innan man bojkottar sin vän. Återigen, jag sympatiserar inte med SD som parti (annat än i enskilda avseenden), men jag ställer heller inte upp på flammande hat och odelade fördomar – vem det än drabbar. Och de senaste dagarna florerade det flammande hatet och odelade fördomarna hejvilt.
Låt oss slippa mer intolerans maskerad under toleransens flagga.
Sign: Utopia?
Länk, knivdåd:
Svenska Dagbladet
Länk, hacker-attack:
Dagens Nyheter
Länk, Reinfeldt uttalar sig om våldsdåd mot SD:are:
Helsingsborgs Dagblad
Jag som trodde detta var en kultursajt…
Det stämmer. Hör inte debatt och frågor kring yttrandefrihet dit?
Visst visst, men det här kändes mer som en DN-ledare.
Jag är ju själv en av de hemska häxjagare som ”Utopia?” ifrågasätter. I min värld är det inte beundransvärt att vara liberal. Och det är min och alla andras rättighet att ta avstånd från SD och deras väljare – det om något är ju demokratiskt snarare än motsatsen.
Ta avstånd från, ja – hota med våld, nej.
Jag är socialist. Jag är mycket besviken över valresultatet. Jag tror INTE att SD-väljarna är en homogen grupp rasister som vill utvisa eller bränna alla muslimer och svarta. Jag tror inte heller på metoden att visa avsky eller förakt mot dom som röstat fel, jag tror på dialog; ogillar därför också Reinfeldts förslag att trixa med riksdagsordningen så att inte SD skulle få någon utskottsrepresentation – odemokratiskt! Jag tror fortfarande att det skulle vara bra om vänstern tog avstånd från AFA och liknande. Axel Danielsson kallade slikt folk för ”löss i den röda fanans veck” (Jan Guillou har flera gånger skrivit om detta – utan reaktion från v:s sida).
Nä, där får jag väl instämma. Det är som den här stjärnan säger:
http://www.youtube.com/watch?v=g9dJtGUvtcE
”Våld löser ingenting, det är bättre att prata i stället.”
Se där, att sprida kunskap och information är väl bra mycket bättre än att hota med stryk. Och sprida information till oliktänkande kan man inte göra om man isolerar sig från dem.
Det är väl självklart att man inte ska slå sina politiska meningsmotståndare. Att ta en klubba och banka vett i folk är, hoppas jag, ett primitivt stadium som vi ska ha lämnat bakom oss, liksom hot om sådana åtgärder.
Däremot har humorn, ironin och satiren alltid varit ett effektivt vapen mot odemokratiska krafter, trots att det inte sällan renderat användaren ett nackskott. Despoter har ingen humor.
Jag blev upprörd när jag hörde att demonstranterna i Lund hade börjat skrika om Hitler. Var är historiekunskaperna? Kan inte så minsta likhet mellan Tyskland, säg 1930, och Sverige 2010. Överhuvudtaget är reaktionen hysterisk men jag misstänker att partiernas tänkare gärna ser mellan fingrarna med det eftersom hetsen mot SD flyttar fokus från de verkligt stora samhällsproblem, som ingen verkar vilja eller våga angripa. En idealisk fiende, som Nils Christie sade om de norska narkomanerna: lättidentifierade och lagom få för att man skulle kunna angripa dem istället för de STORA problemen i samhället, arbetslösheten och alkoholismen till exempel.
Att man försvarar ”demokratin” med att attackera de som röstat på ett demokratiskt parti, som på demokratiskt väg tagit sig in riksdagen är helt bisarrt. Den totala galenskapen som skett på facebook har öppnat mina ögon över medias hjärntvättning av Vänstern. I min värld är det nu synonymt med trångsyntet och att sympatisera med våld och uppror att rösta på vänstern. Det Är fint att vara liberal, har aldrig sett en på högerkanten hota och hata oliktänkande på det här sättet, Hitler och Stalin var ju faktiskt socialister.
Jaha du, John, hur är det med dina historiekunskaper egentligen? Hitler socialist? Morsning! Då var väl Franco, Pinochet och Mobuto det också.
Har du inte observerat hetsen/hatet mot Mona Sahlin t ex. Är det möjligen så att det är dina ”fina” liberaler står bakom den… Eller hetsen mot Olof Palme på sin tid (före Internet och innan du var född förmodligen) – tror du att det var vänstern som låg bakom den också?
Det där med att Hitler skulle vara socialist är väl kanske inte helt klockrent, men precis som många andra missnöjes/extrempolitiker tog han väl några russin ur socialistkakan i sann populistisk anda…jag menar, nazismen är ju en förkortning för nationalsocialismen. Stalin var kommunist så vitt jag vet, och socialdemokrater/socialister kallades “socialfascister” av kommunisterna…
Naturligtvis är det bedrövligt att människor inte kan få tycka vad de vill. Samtidigt är det också väldigt oroande att SDs rötter inom nazist/vit makt-rörelsen verkar förnekas och ignoreras helt av deras nyvunna sympatisörer. Det finns ju också ganska många exempel på hur tidigare betydelsefulla personer i partiet raderats ut ur den officiella partihistorien efter incidenter som varit obekväma eller ofördelaktiga för partiets anseende. Ungefär som om moderaterna skulle försöka hävda att Stegö-Chilo eller Borelius aldrig varit medlemmar i partiet efter att deras olika lagbrott blivit kända i samband med regeringsbildningen 2006.
JC,
Fast SD förnekar inte sitt vidriga förflutna. Däremot måste man ge dem ”the benefit of the doubt”, ty de har ändrats. Kan inte varje parti själva få definiera vilken typ av politik de för, utan att varje ord sammankopplas med sedan länge försvunnen smutsig byk? Vänsterpartiet stödde Stalin, sossarna skapade rasbiologiska institutet (eller var aktiva i dess skapande, rättare sagt), Moderaterna (eller högerpartiet om du så vill) var emot allmän rösträtt, etc. Klandra ett parti för politiken den för nu, inte för politik den en gång fört men nu tar avstånd ifrån.