Roman: Högre än alla himlar

Inlagd av Tove Ekström Recension, Skönlitteratur söndag, oktober 3rd, 2010

Högre än alla himlar

Louise Boije af Gennäs

Albert Bonniers förlag. 525 s. Har utkommit.

———

Allting börjar vid millennieskiftet, på nyårsaftonen, i Stockholm. Åtta personer har samlats i en lägenhet på Norr Mälarstrand. Två barn, en framgångsrik författare, en högavlönad börsmäklare, en terapeut, en misslyckad skådespelerska, en tjänsteman vid UD och en miljöarbetare. Det är en sammansvetsad grupp människor med både mycket kärlek och en del spänningar mellan sig. Runt denna lilla grupp spinner handlingen ut sig. Läsaren följer karaktärerna genom små och stora händelser. Genom vardag, ögonblick av lycka och stunder av mörker och förtvivlan. Det är semesterfirande i Falsterbo, jul och snöbollskrig i Småland och luncher i Stockholm. Men också historiska milstolpar vi alla kommer ihåg. Hedersmordet på Fadime Sahindal, diskoteksbranden i Göteborg och terrorattackerna den elfte september, händelser som direkt eller indirekt påverkar de olika karaktärerna och griper in i deras liv.

Högre än alla himlar är den första delen av en planerad trilogi. De tre böckerna kommer tillsammans att sträcka sig över 2000-talets första decennium. En skildring av en tid, 2000-talet, och till viss del också en plats, Sverige. En stor och komplicerad nöt för Boije af Gennäs att knäcka. En utmaning hon antar med hull och hår.

Språket är lättillgängligt och alltid inom räckhåll. Inga konstigheter. Dialogen är här och där glänsande rolig. Mitt i prick. Men det når inte riktigt ända fram. Språket känns brusande och på gränsen till pladdrigt. Det försöker säga och uttrycka allt. Ibland blir resultatet kittlande framgångsrikt. Ibland faller det bara platt och dött till marken.

Högre än alla himlar bygger till stor del på karaktärerna. De är glasögonen genom vilka läsaren betraktar 2000-talets första år. De är länken till den stora världen och länken till mänskligheten.  Och visst lär man känna dem. Deras utmärkande drag, deras små och stora tankar när vi följer dem genom växlande händelser i deras liv. Tristess på jobbet, religiöst tvivel, familjekriser, förbjuden förälskelse, föräldraskap och svartsjuka. Var och en utmärker sig på sitt sätt. Trots deras relativt vanliga liv, eller kanske just därför, vill man veta vad som kommer hända dem under resten av 00-talet, i de kommande böckerna. Men relationen till människorna i den här boken blir aldrig mer än en bekantskap. De djupnar inte riktigt till verkliga personligheter. De är karaktärer helt enkelt. Alla med sin roll att bära. Men svagheten sitter egentligen inte i gestaltningen av människorna, utan i språket. På det här området lyckas det inte på allvar bryta igenom karaktärernas yta till de dunklare djupen.

Det verkligt intressanta med den här boken är ändå väven av större och mindre händelser. Här skildras avståndet, eller avsaknaden av avstånd mellan den lilla människan och den stora världen. Och vad som kanske är ännu mer spännande är att Boije af Gennäs låter boken handla om ett kollektiv. Var och en enskilda personer, men ändå, en liten grupp människor som hör ihop. Och fortsätter att höra ihop. En liten men välbehövlig kontrast till vår tids fokus på individen.

Bokens upplägg är rätt och slätt trevligt. Alla bitar flyter på bra och i en jämn ström. Det finns inget motstånd, inga hinder för läsaren att ta sig an. Inga sega och knöliga passager. Det är bara att luta sig tillbaka och följa med. Allting serveras klappat och klart i läsarens knä. Ibland är det behagligt. Men då och då är det också lite irriterande att få precis allt utskrivet för sig.

Högre än alla himlar är ett försök att skildra alla, eller i alla fall många, nivåer av livet. Det lilla och det stora på samma gång. Det lyckas ibland och ibland inte alls. Detta är trevlig läsning, varken mer eller mindre.

—

Tove Ekström är student och kulturskribent.