Biografi: Tjechov och friheten

Inlagd av Sten Wistrand Facklitteratur, Recension tisdag, oktober 26th, 2010

Tjechov och friheten – en litterär biografi

Lars Kleberg

Natur och kultur, 266 sidor. Har utkommit

———

När jag mejlade en god vän att jag läste en ny bok om Anton Tjechov fick jag svaret: Varför skriver man egentligen en biografi över Tjechov? Därför att det är 150 år sedan han föddes, svarade jag. Det är naturligtvis inget riktigt tillfredsställande svar, och jag tror inte att bokens författare, slavisten Lars Kleberg, skulle uppskatta det.

Kleberg har skrivit vad han kallar ”en litterär biografi”. Därmed avses inte en romantiserad levnadsteckning utan tvärtom en biografi som vill placera författarskapet snarare än människan i fokus. Just när det gäller Tjechov är det dessutom svårt att komma honom inpå livet. Hans efterlämnade dagböcker är opersonliga, och i sina brev döljer han sig ofta bakom ironier och skämt. Men det finns några undantag, och dessa har Kleberg tacksamt nog översatt. Med titeln Tjechov och friheten kan man också säga att han satt temat för sin framställning. För Tjechov var friheten allt. Han värnade den egna friheten och han återkom ständigt till friheten som motiv. Inte minst fascinerades han av människans rädsla för sin egen frihet – denna paradox att så många frivilligt avstår från att vara fria.

I kampen mellan slavofiler och västerlänningar stod Tjechov uppenbarligen närmare de senare. Hans syn på författarrollen innebär också ett brott mot den i Ryssland gängse. Han såg sig inte som folkets talesman eller som den som satt inne med Sanningen om livet och nationen. Än mindre närde han någon önskan att framstå som något slags profet à la Tolstoj. Det hindrar inte att han ville skildra sin samtid så sant som möjligt, utan skygglappar och utan ideologiska raster. Som person gör han dessutom ett mycket sympatiskt intryck; inte minst hans outtröttliga sociala gärning för att verkligen konkret förbättra livet för människorna inom hans läkardistrikt. Han hyste inga illusioner, som Tolstoj, om de ryska böndernas inneboende vishet, men i gengäld gjorde han nog mer för dem än den idealiserande greven kom sig för med. Men när han en gång talade om sig som ”Marxist för resten av mitt liv” skall det inte missförstås. Det betydde bara att han just hade sålt hela sin litterära produktion till förläggaren Adolf Marx …

Även om Tjechov är en beundrad novellist vilar hans berömmelse i väst huvudsakligen på hans pjäser och då egentligen på fyra av dem: Måsen, Morbror Vanja, Tre systrar och Körsbärsträdgården. Det är inte så konstigt. Dessa pjäser förändrade dramatiken. Att urpremiären på Måsen blev ett fiasko berodde i hög grad på att ensemblen inte begrep sig på den och inte kunde göra den rättvisa. Man sökte saker som inte fanns, som t.ex. en självklar huvudroll, och blev förbryllade av en dialog som tycktes irra runt i stället för att föra intrigen framåt. Det var först när Konstnärliga Teatern i Moskva tog hand om Tjechov som han blev en succédramatiker. Samtidigt är det lite märkligt eftersom Tjechov ständigt ansåg att regissören Stanislavskij totalt missförstod hans intentioner.

Om detta har naturligtvis Kleberg ett och annat att förtälja. Men han vill också lyfta fram prosaisten Tjechov och påminna om hans insatser som novellist. Att han skulle nå detta absoluta mästerskap inom kortprosan var det nog få som kunnat ana i början av hans litterära karriär, när han i rasande takt försåg skämtpressen med kåserier. Men Kleberg vill gärna betona vikten av denna verksamhet för att förstå Tjechovs senare förmåga att bryta med den ryska traditionen, precis som han ser de korta farserna som nödvändiga steg på väg till den nyskapande dramatiken.

Det finns med andra ord mycket av intresse i denna biografi. Men det finns också problem. Verkanalyserna blir ofta för översiktliga för att bli riktigt intressanta, och livssammanhangen hinner aldrig utvecklas ordentligt. Man känner sig helt enkelt lite otillfredsställd på båda punkterna. Men som en översiktlig introduktion till Tjechov och hans verk fyller framställningen sin funktion och bjuder dessutom på nya infallsvinklar. Kleberg vet vad han talar om.

—

Sten Wistrand är en del av Kulturdelens redaktion