Noveller: Härjat och bränt

Inlagd av Agneta Wistrand Rosendal Recension, Skönlitteratur tisdag, oktober 26th, 2010

Härjat och bränt

Wells Tower

Översättning: Johan Nilsson

Brombergs. 269 s. Har utkommit.

———

Wells Tower är född 1973 och rosades i USA när han debuterade med novellsamlingen Everything Ravaged, Everything Burned. Nu finns den på svenska i översättning av Johan Nilsson och med titeln Härjat och bränt. Enligt informationen på förlagets omslagsflik räknas Wells Tower till en av USA:s mest spännande nya författare.

Det USA vi här möter är rätt långt från det gnistrande ytbygge som sprutar ut från våra plastskärmar. Här trippar inga sylvassa klackar på någon hypad New York gata och här möter inget längtande hjärta ett annat hjärta. Nej. Det är mer tvärtom. Upp och ner så att säga. Eller bak och fram.

Samlingen inleds med ”Den bruna kusten”. Där vaknar Bob Munroe på magen med något i kalsongerna som känns ”riktigt obehagligt”. Brödsmulorna som förorsakar denna obehaglighet är ingenting jämfört med det som redan har inträffat: han har gjort det mesta fel och toppat alla misstag med att köra på ”en advokat från trakten bakifrån”. Munroe har  lämnat sin fru och tvingas nu bo i ett fallfärdigt ruckel nära havet. Han träffar Derrick vars hustru Claire gör närmanden som avstyrs. Dessa närmanden skruvar långsamt upp spänningen och katastrofen kryper allt närmare.

I ”Fristad” blommar syskonsvartsjukan ut i dess allra bjärtaste färger. Den äldre brodern bjuder lillebror, den veke musikterapeuten, hem till sig under täckmanteln att de ska jaga. Undermeningen är en helt annan. Men innan novellen är slut har rollerna skoningslöst ändrats och den äldre av bröderna är klädd i skam och förnedring.

”Betydande insatser” är en favorit. Där försöker sonen komma från ansvaret då hans far visar tecken på demens. Men snart befinner han sig i en situation utan återvändo. Den till omfånget kortaste novellen är ”Leopard” som gömmer ett helt liv av skräck och rädslor koncentrerat runt en promenad fram och tillbaka till brevlådan.

Wells Tower tycks gång på gång ha sagt till sig själv ”Tänk om”. Tänk om du får ett telefonsamtal från din exfru som flyttat till ett ashram i bergen. Och tänk om hon ber dig hämta älskaren som sannolikt har kallbrand i foten. För själv är hon isolerad i någon sorts retreat och får inte störas. På den evighetslånga färden till närmsta sjukhus har ni också med er din dotter som numer bor tillsammans med exfrun och älskaren som hela tiden talar om för dig vad som är bäst för din dotter. I ”Ner genom dalen” är det precis det som händer. Dotterns ihärdiga sugande på växelspaken lämnar läsaren med en brinnande orosklump i magen och en stark känsla av att något fasansfullt tornar upp sig bakom nästa krök.

Novellerna är finmejslade och precisa. Dystopiska och konsekventa på så sätt att de fräter hål på gängse bilden av det lyckade samhällsbygge och den välordnade, väl fungerande, människan. Man anar ett visst släktskap med hårdkokthetens urfader och greppet är inte unikt. Men Towers sätt att bygga upp spänning och kasta in giftiga sjögurkor och andra livsfarliga beståndsdelar, gör att man som läsare svårligen kan slappna av.  En eloge till Brombergs förlag som nosat upp denne finkalibrerande novellförfattare.

—

Agneta Wistrand Rosendal är en del av Kulturdelens redaktion.