Mer kulturdebatt
Debatt måndag, november 8th, 2010Detta har hänt:
3 oktober 2010 dök det på Örebro Bokmässas hemsida upp en programpunkt inför bokmässans seminarier: Gör Kulturdelen skillnad? Arrangör Nerikes Allehanda. Detta var förvånande eftersom ingen på Kulturdelen hade blivit kontaktad i frågan.
5 oktober 2010 ändrades programpunkten till Tystnad eller korsdrag samtidigt som det kom ivriga inbjudningar från Nerikes Allehanda till representanter för Kulturdelen att delta i det som vagt kallades en debatt om kulturdebatten.
30 oktober 2010 kl 11.00. Jag, som representerade Kulturdelen, fikade ihop med Magnus Dahlberg som skulle vara moderator för debatten och Marita Johansen som representerade Nerikes Allehandas kulturredaktion. Magnus menade att jag borde vara beredd på många frågor om Kulturdelen.
30 oktober 2010 kl 12.00. Själva debatten gick av stapeln. Det var fullsatt men blev en mycket tam och ordinär historia (väl refererad både här, i Nerikes Allehanda och i Radio Örebro P4). Magnus Dahlberg styrde det hela väl fast nämnde aldrig Kulturdelen. Själv var jag lite undrande över situationen och höll en låg profil. Den ende som var lite arg var Joakim Johansson som fanns i publiken. Den ovanlige gästen Ulf Johansson, Nerikes Allehandas chefredaktör, satt också i salongen men sa inget.
7 november 2010 lanserades Nerikes Allehandas kultursidas nya avdelning Debattforum. Första artikeln på denna avdelning var en lång text, motsvarande en helsida, något unikt i den moderna Nerikes Allehandas historia. Den var skriven av Joakim Johansson som fortfarande var arg. Den tog sin utgångspunkt i debatten om kulturdebatten på bokmässan. Men den vidgade sig och handlade också om den allmänna kulturdebattsituationen i landet och behovet av att bejaka nya medier. Den stora förebilden beskrevs som Nöjesguiden. Kanske inte så kontroversiellt?
Två frågor inställer sig:
Vad sysslar egentligen Nerikes Allehanda med? Vad menar egentligen Joakim Johansson?
Det är mycket bra att Nerikes Allehanda öppnar för mer kulturdebatt och möjligheten att ibland få fördjupa sig i längre artiklar. Samtidigt så visar den nya avdelningen, övertydligt stämplad ”Debattforum”, att detta faktiskt är något som redaktionen under en tid har avstått ifrån. Det har varit rätt tydligt. Bara här om dagen (5 november) hade kulturprofilen Peter Flack en kulturdebattartikel om ett kulturämne, Sveriges Radio borde införa en seniorkanal, på debattsidan bredvid ledarsidan. Hans artikel borde kanske ha varit införd på kultursidan men fick väl inte plats.
Utan tvekan har papperstidningarnas kultursidor ändrat karaktär under den senaste tiden. Redaktioner har skurits ner, inriktningar har ändrats, utrymmet för traditionell kulturjournalistik (kritik, debatt, essäer) har minskats. Ja, men det materialet har inte försvunnit, det har bara bytt plats, säger då en del. Det finns nu en mycket aktiv kulturdebatt på internet (ja Kulturdelen är ett exempel på detta).
Stefan Eklund, avgående kulturredaktör på Svenska Dagbladet, har en ovanlig vinkling på ämnet. Den 30 oktober skrev han en krönika om den kulturjournalistiska krisen med titeln Kris? Vilken kris? Han skriver bland annat:
”Kvalitetskulturen sitter (…) illa till, inte minst genom de senaste decenniernas förändring av kulturpolitiken, från att vara folkbildnings- till kundorienterad. Men som tur är finns de svenska kultursidorna. Där råder fortfarande, utan undantag när det gäller de stora tidningarna, en kultursyn som med självklarhet prioriterar kvalitetskulturen. Jag har svårt att se var de krafter som regelbundet torgför kulturjournalistikens kris hämtar sin näring. Finns det en kulturkris i Sverige så är den politisk, inte medial.”
Stefan Edlund är från Borås och är på väg tillbaka dit. Ändå finns det enögt storstadsperspektiv i hans text. Jag tror att han har väldigt lite fog för sin brist på oro när det gäller de tidningar som inte tillhör de fem-sex största. Har han inte koll på hur det ser ut i landet? I ett följande stycke tycker jag att han har mer relevanta synpunkter:
”De senaste åren har det funnits en överdriven rädsla för vad bloggare och andra riddare av de nya medierna kan göra med den etablerade kulturjournalistiken, möjligen har en och annan kritiker sett sitt problemformuleringsprivilegium hotat. Men den moteld – och en sådan kan behövas, nätet är inte bara ett forum som gynnar kvalitet – som anläggs bör inte sikta in sig på formerna för de texter som publiceras utan på deras innehåll”
Här verkar hans text delvis sammanfalla med Joakim Johanssons åsikter – bejaka nätet. Men vem säger egentligen emot det idag? Nerikes Allehanda gör det inte även om de i praktiken utnyttjar internet väldigt dåligt. Visst kommenteras artiklar på www.na.se och det kan ju anses som ett slags debatt men någon avdelning för kulturdebatt finns inte och det är bara vissa recensioner som publiceras. Till exempel fanns Joakim Johanssons artikel bara i papperstidningen. Är det bara det Joakim Johansson är arg på?
Spelar förpackningen någon roll? Ja i ett visst skede så gör den nog det. De två miljoner svenskar över 60 som Peter Flack refererar till i sin artikel är sannolikt gravt underrepresenterade när det gäller att ta del av nya medier. De läser fortfarande hellre papperstidningar. Men i alla redaktioners desperata strävan efter att hitta de unga läsarna (konsumenterna) så glöms denna stora grupp lätt bort. Resultatet är en ängslig och lättviktig journalistik skriven av 40-åringar för 20-åringar. Hur bra tror du att det blir?
Spelar innehållet någon roll? Ja för att åter citera Stefan Edlund: Bra texter är bra texter är bra texter. Självklart spelar kvalitet en stor roll. Och det är där jag menar att Joakim Johansson är ute på hal is. Den professionella kulturjournalistiken behöver sin plats, oavsett tekniskt utförande. Att samtalet är brett och demokratiskt är bra men om denna bredd tränger undan de goda professionella skribenterna med ren kvantitet så har det offentliga samtalet inte vunnit någonting. Att värna om de professionella skribenterna är inte en facklig fråga för bibehållen lön. Det handlar om att det faktiskt finns en några som i kraft av sin professionalitet har mer kunskaper, bredare utblick och bättre skrivförmåga. Här borde de traditionella medierna ta ansvar och inte vara så ängsliga. Om berättelsen är viktig och texten välskriven så betyder den något och då finns det läsare.
Vad Nerikes Allehanda sysslar med är ett mysterium. På bokmässedebatten fanns alla chanser att lansera den nya debattsatsningen i tidningen. Men den kanske kom till efteråt? Då har Nerikes Allehanda snubblat in i ett läge som trots allt gynnar det offentliga samtalet.
Att Nerikes Allehanda öppnar för ytterligare debatt är bra. Men det är ännu bättre att debatten förs på fler ställen än bara hos länets liberala tidning. Det finns några små röster vid sidan av. Radio Örebro P4, ETC Örebro, gratistidningen Nollnitton. Och naturligtvis Kulturdelen.
———-
Peter Ekström ingår i Kulturdelens redaktion.
Det är inte lätt att hänga med i Peter Ekströms insinuationer och historieberättande. Peter Ekström tillmäter sitt eget agerande och inte minst hans egen sajt kulturdelen.com stor del i NA:s kultur- och nöjesredaktions verksamhet den senaste tiden.
Men sanningen är den att NA:s kultur- och nöjesredaktion fortsätter att jobba utifrån en egen dagordning med uppdraget att bevaka och granska Örebro läns kultur- och nöjesliv.
Däremot är jag fortfarande glad över kulturdelen.coms tillkomst och hoppas att den kan bli både ett komplement och en hälsosam konkurrent till NA.
/Marita Johansen, kultur- och nöjeschef på NA.
Vaddddå Kulturdebatt?
Var är ni nu, speciellt Peter Ekstrröm, varför är ni så tytsta när
utställningen ”Middag med Pol Pot” stängs efter JO-anmälan för att ”ses över” av den statliga myndigheten Forum för levande historia som gjort den.
Om inte detta är censur och självcensur så undrar jag vad censur är.
Jag vill se utställningen i ograverat skick visad i Örebro!
Hur många till vill det?
Eller är det bäst för er ”Kulturdebattörer” att glömma och gå vidare i hopp om att ingen kommer ihåg?
Undrar och hälsar Richard Brixel
Att det ska finnas en statlig myndighet som på uppdrag levererar den officiella synen på historiska/politiska frågor tycker jag är en utomordentligt dålig idé. Det påminner snarare om Joseph Goebbels propagandaministerium än om fri forskning. Men jag har definitivt inga problem med att en utställning om vilken relation svenska vänsteraktivister hade till de röda khmerna i Kambodja under Pol Pot visas. Gärna i Örebro.
För övrigt anser jag inte att jag tillhör något kollektiv med beteckningen ”kulturdebattörer”, vilka de nu skulle vara? Richard Brixel antyder att han skulle stå utanför det offentliga samtalet. Det är inte sant, han har en position där han kan låta sin åsikter komma till tals. Han är lika mycket en kulturdebattör som någon annan.
Fantastiskt Peter, vilket grovt artilleri du använder.
Att jämföra den Svenska statliga myndigheten Forum för levande historia, initierad av förre statsministern Göran Person 1997, med Nationalsocialisten och massmördaren Joseph Goebbels propagandaministerium i Hitlers Nazityskland är i alla fall i mina ögon lite väl saftigt. Men Ok, det är din stil.
Antar att du skickligt glider på orden när du undviker problematiken med statlig censur i Sverige med anledning av att utställningen ”Middag med Pol Pot” stängts efter JO-anmälan.
Censur är censur vilka grishuvuden som än stänger utställningar.
Nu var det utställningen ”Middag med Pol Pot” som tvingades stänga, imorgon kan det vara en utställning av dig eller mig.
Att jag nämnde ditt namn var då du i artiklar och i samarbete med konsttidskriften Palletten engagerat dig i detta ämne på ett framträdande sätt där det framgår att du motsätter dig censur i alla former.
Dessutom är du flitig en skribent, ledare för en konstskola och själv aktiv konstnär så ditt ord skulle kunna väga tungt om en utställning censureras eller tvingas stänga.
Detta har nu skett och det finns en obehaglig medietystnad om denna censur.
Jag tycker att det är ett berättigat krav att utställningen i sin helhet och ursprungliga skick ska öppnas igen det vore fint om den även skulle kunna visas, eller ännu bättre att den återöppnas i Örebro.
Skulle vara underbart om du stödde denna idé!
Detta ordklyveri om ”Kulturdebattör” är ganska ointressant.
Vi är människor och borde som sådana få respekt och inte för mer eller mindre fåfänga titlar som vi ofta stämplas med.
Så för mig för du gärna stryka titeln ”Kulturdebattör”.
De´e´klart att du har rätt i att jag har lätt att få en plats för det jag skriver i olika medier men nu råkar det vara så att jag vill uttrycka mina åsikter i bildkonst, helst skulptur, och då blir det minimal tid över för det annars så intressanta skrivna mediet.
Just nu är jag lite hängig efter för mycket och långa äventyr med att försöka få leran att hänga kvar på skulpturerna och då verkade denna nya kulturdelen och debatterna där intressanta så det var skoj att få delta en stund.
Många vänliga hälsningar från Richard Brixel