Roman: Inte med oss

Inlagd av Agneta Hagerud Recension, Skönlitteratur fredag, november 26th, 2010

Inte med oss: Leonie och Walter Frankensteins liv

Klaus Hillenbrand

Översättare Urban Lindström

Atlantis 213 sidor.

Har utkommit.

I början av boken möter läsaren Leonie och Walter, två judiska ungdomar, i Berlin. Mitt i natten dansar de i Auerbachbarnhemmets kök, utan musik på den stora, kalla spisen. Dansen är början på en kärlekshistoria som kommer att trotsa nazitidens terror och övervinna både krig, flykt och hemlöshet. En historia som griper tag i läsaren på grund av parets mod och okuvliga livsvilja.

Författaren Klaus Hillenbrand tecknar Frankensteins liv genom krigets obönhörliga vardag. Paret valde att gå under jord för att undkomma deportation till koncentrationslägren. De överlevde som illegala flyktingar i Berlin och dess omnejd. Efter kriget utvandrade de till Israel, där de bodde i flera år innan de emigrerade till Sverige i mitten av 1950-talet. I vårt land skapade de sig en framtid med utbildning och trygghet.

Boken handlar inte enbart om paret Frankenstein, utan även om deras bekanta, släktingar och andra som hjälpte dem att överleva. Andra hälften av boken behandlar judarnas svårighet att ta sig in i Palestina efter kriget på grund av kvotering, om det nya hemlandet Israel och de konflikter som fick en del av dem att flytta vidare.

Boken är faktaspäckad och staplar namn, årtal och händelser på varandra. Det gör den bitvis ganska tungläst. Den intressantaste delen, om hur Leonie och Walter rent praktiskt överlevde kriget som illegala, behandlas ganska kortfattat. Som läsare hade jag velat fördjupa mig i det.  Det skulle ha gjort boken mer personlig och därmed lättare att ta till sig.

Boken behandlar den ”ariska” befolkningens ansvar för det som hände. Det spreds tidigt  rykten om koncentrationslägren. Att påstå att man inte kände till vad som pågick är inte försvarbart. Det fanns många sätt att visa sin medmänsklighet på, som vissa ickejudiska tyskar gjorde, men det stora flertalet valde att blunda. Varje illegal jude behövde hjälp från flera tyskar för att överleva. Trots hot om repressalier fanns det människor som visade sin solidaritet, främst kvinnor. Omkring 1700 judar överlevde vistelsen under jord i Berlin, tack vare dessa människors hjälp.

En invändning från min sida är undertitelns hänvisning till de bådas liv. Boken igenom får  Walter nästan allt fokus och Leonies situation beskrivs kortfattat. Utan förklaring gör det att boken till viss del kantrar.

Som helhet är boken intressant. Den mest brännande frågan är, hur två unga människor kunde överleva under farliga och vidriga förhållanden utan att tappa livsgnistan och med förmågan att, efter allt som hänt, forma sig en ny framtid. När boken börjar är Leonie tjugo år och Walter sjutton. I nutidens ögon mycket unga människor, knappt vuxna. Ett av svaren  är, att båda från början var individualister, med egna lösningar och val. Deras övertygelse var att människans gärningar var det viktigaste, inte religion eller nationalitet. Det gjorde att de aldrig böjde sig för eller anpassade sig efter rådande meningar och ej kompromissade med sin egen övertygelse. De var beroende av andras hjälp, men tog alltid ansvar för sina egna handlingar. Deras fokus var familjen och kärleken; inte fanatism av något slag.

Boken är ett tidsdokument, som kan tjäna som varningsklocka i dessa dagar av tilltagande främlingsfientlighet och religiös fanatism. Den hade dock vunnit på att fokusera mer på det personliga. Av de böcker jag läst på samma tema, är det inte den här jag kommer att minnas bäst.

Den sista delen, som handlar om parets nutida liv i Stockholm, har en både personlig och allmän ton, där parets erfarenheter speglar samhällsutvecklingen. Det är en mörk syn på framtiden som målas upp. Walter Frankenstein säger: ”Demokratierna är för demokratiska för att värja sig mot fanatismen.” Han menar att demokratierna när sina egna fiender.

__________

Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare i svenska