Roman: Bort, bort
Recension, Skönlitteratur söndag, december 12th, 2010Bort, bort
Anjum Hasan
Översättning: Caroline Åberg
Ordfront 297 sidor.
Har utkommit
På senare år har en modern form av kolonisering ägt rum då västvärlden outsourcat allt från elektroniklödning till surrogatmödraskap till Indien och närliggande länder. Det speciella med Indien, och även Kina, är att där finns en växande medelklass som ofta har lika hög utbildning som många västerlänningar men som gör samma jobb för en betydligt lägre lön. När man till exempel ringer till datasupportföretag i USA är det inte ovanligt att man får tala med en indier.
En del forskare varnar nu för att vi i väst håller på att avskaffa vår egen välfärd, som ju bygger på att de flesta människor har utbildning och arbete och därmed kan konsumera. Indien och Kina har ritningarna till alla våra uppfinningar eftersom de tillverkar själva produkterna, och kan därmed stjäla idéer, göra kopior och snart ta över marknaden.
Den mesta skönlitteratur som utspelar sig i Indien och når oss i väst är myllrande och har ofta inslag av magisk realism (tänk Salman Rushdie). Den relativt unga indiska författaren Anjum Hasan skildrar ett annat, modernare Indien i sin roman Bort, bort – ett Indien som påminner om väst, plus det indiska kaoset.
Romanen handlar om en grupp välutbildade medelklassindier i 25-årsåldern som lever och arbetar i storstaden Bangalore. En av vännerna arbetar just med telefonsupport för amerikaner. Huvudpersonen Sophie har flyttat till Bangalore från en mindre stad med förhoppningen att få arbeta på ett förlag med sina favoritbarnböcker, men i stället har hon blivit översättare av Hollywoodfilmer, ett arbete som inte skiljer sig nämnvärt från vilket löpande band-jobb som helst.
Det andliga Indien, som är anledningen till att många västerlänningar söker sig dit, är numera bara kosmetika, åtminstone ur Sophies allt mer desillusionerade perspektiv. En av bokens bifigurer är en ”guru” som många söker sig till men som i Sophies ögon är bluff, jämförbar med de självutnämnda new age-guruer som vi kan möta i väst.
Sophies pojkvän har dragits med av den västerländska köp dig lycklig-vågen och drömmer mest om materiella ting. Överhuvudtaget är kompisgänget en tämligen ytlig skara personer.
Medan Sophie lever sitt uttråkade jobb- och partyliv inträffar två djupt tragiska händelser i hennes vänkrets. Först blir hon vittne till en olycka i ett köpcentrum då ett litet barn i Stålmannendräkt störtdyker flera våningar ner och omkommer. Kompisarna skvallrar efteråt om att de självupptagna och stressade föräldrarna har låtit 2-åringen sitta så mycket framför tv:n att han kanske trodde att han kunde flyga som Stålmannen. Kort därefter mördar en av vännerna sin flickvän.
I sitt sökande efter något mer äkta reser Sophie tillbaka till hemstaden och söker upp Ribor, en man som hon tänkt på som representant för ”det andra livet”. Anjum Hasan gör paralleller till Flauberts Madame Bovary som en sorts vink till Sophies längtan efter ett mer fantasirikt liv bortom vardagstristessen.
Jag läser gärna om krockarna mellan öst och väst, om arbetslivets och konsumismens tristess och om hur människors längtan efter något att tro på utnyttjas. Men det är något med Hasans roman som lämnar mig oberörd. Hennes bok visar hur svårt det är att beskriva en ytlig värld utan att själv bli ytlig. Kanske är det språket eller översättningen som saknar riktigt flyt. Kanske är det de ointressanta karaktärerna. Eller så är det helt enkelt så att Bort, bort berättar vad jag ska känna snarare än att väcka verkliga känslor.
__________
Marja Beckman är frilansjournalist och skribent.
