Roman: Easter Parade
Recension, Skönlitteratur söndag, januari 2nd, 2011Easter Parade
Richard Yates
Översättning: Kerstin Gustafsson
Förord av Mats Kempe
Norstedts 283 sidor.
Pocketupplagan utkommer 3 januari 2011
Richard Yates debuterade år 1961 med Revolutionary Road. Den gavs ut i Sverige så sent som 2008. Hans författarskap blev uppmärksammat, bland annat genom filmatiseringen av ovan nämnda bok, men det skedde inte under hans livstid. Han dog 1992, 66 år gammal. Han hade då gett ut sju romaner och två novellsamlingar utan större framgång. Hans privata liv var kantat av alkohol, ohälsa och spruckna äktenskap.
Easter Parade kom ut 1976. Den handlar om två systrar, vilka väljer olika vägar i livet. Emily är en intellektuell kvinna som söker framgång både i sin akademiska karriär och i kärlek, men som inte lyckas i någon av dem. Hon gör sina försök att ändra på sin tillvaro men når inte fram. Sarah är hennes syster, som väljer en konventionell väg med familjeliv, och som fastnar i ett olyckligt äktenskap med en brutal man. I bakgrunden skymtar deras föräldrars skilsmässa och speciellt mammans rotlösa liv.
Det är en smärtsam läsning att följa kvinnorna i spåren och se deras oförmåga att förändra och att tillskriva sina egna liv mening. I en berättarstil med stark närvarokänsla målar författaren upp deras tillkortakommanden, både vad gäller kärlek och arbete, och deras invanda beteende att förlita sig på alkoholens tröst. Små episoder leder fram till en helhetsbild som blir tydligare ju längre handlingen fortskrider. Boken igenom andas ensamhet, trots familjeliv och kärleksrelationer. Det är som om personerna inte når fram till sina egna liv, utan står handfallna längs vägen.
Kanske anar läsaren en öppning i slutet av boken när Emily söker upp sin systerson. Hon blir inbjuden att stanna hos hans familj ett tag, trots hennes bitterhet över hans förmodade lycka. Det kanske finns en ljusning för kommande generationer när det gäller att nå varandra och skapa egna liv, men boken blir oss svaret skyldig.
Revolutionary Road var en mycket bra bok, men den här är nog strået vassare. Det finns en skärpa och en tydlighet som tilltalar mig, och som på ett skickligt sätt åskådliggör personernas svårighet att handskas med sina liv. Ändå läggs inte upplevelsen i läsarens hand, utan man får själv se det betydelsebärande. Det gör att man skapar egna bilder som lever kvar ett bra tag efter läsningens slut.
____________
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare
