Roman: En gåtfull vänskap
Recension, Skönlitteratur tisdag, januari 18th, 2011En gåtfull vänskap
Yoko Ogawa
Översättare: Vibeke Emond
Albert Bonniers Förlag, 351sidor
Utkommer 18 januari 2011
Titeln på Yoko Ogawas första roman översatt till svenska heter alltså ”En gåtfull vänskap”. Efter att ha läst romanen kan jag inte säga annat än att det är smula falsk marknadsföring för det är inte mycket gåtfullt i denna berättelse. Den engelska titeln ”The Housekeeper and the Professor” är både mer rakt på sak och korrekt.
För det här är en långsam och fin berättelse om en professor, ett matematiskt geni, som genom en trafikolycka fått hjärnskador som gjort att hans minne stannat 1975. Dessutom klarar han bara av att minnas saker i sitt vardagsliv under 80 minuter åt gången. Därefter startar han om hela tiden. Av den anledningen går han omkring med en kostym full med kom-ihåg-lappar för att på nått sätt återskapa sitt minne efter varje 80 minuters period.
Men den matematiska kunskapen har kvarstått och hans liv kretsar kring att lösa svåra matematiska problem för sig själv i sin kammare.
En ung kvinna börjar som hemhjälp hos denna man och ur det mötet växer en vänskap fram. Gåtfull enligt titeln. Kärleksfull enligt mig. Framförallt blir banden mellan professorn och hemhjälpens tioårige son väldigt starka där professorn med nyfikenhet och glädje tar in sonen, men även hemhjälpen, in i en värld av siffror, ekvationer, primtal, naturliga och imaginära tal, icke periodiskt irrationellt tal, logoritmer, elliptiska kurvor, Hilberts trettonde problem och till sist något kallat Eulers identitet. Hemhjälpen och hennes son tar sig an uppgiften, lär sig älska och vörda matematikens mystisism och kommer därav närmare och närmare i relationen med professorn. De börjar ta med honom ut ur den lägenhet han suttit i under många år, det skapar både glädje och oro men gör att de växer ihop allt mer.
Språket som Yoko Ogawa använder sig av i boken är så japanskt på något sätt. Hela romanen är skriven med någon sorts ödmjukhet och jag-ber-om-ursäkt-känsla. Som en japansk stereotyp med en lång rad bugningar. För det är en väldigt snäll berättelse där jag hela tiden sitter och väntar på något sorts vredesutbrott, att nån ska bli arg, men det kommer inte. Istället börjar dom snacka om baseboll som verkar vara lika invecklat som matematiken. Och just basebollen är ytterligare en sak som sonen och professorn har gemensamt, förutom matematiken då. Detta intresse skapar en liten sidoberättelse.
Och det är just ämnena matematik och baseball i denna roman som gör att berättelsen tappar mig ganska snabbt. Jag var en odugling i skolan när det kom till matematik, jag fattar helt enkelt ingenting och då många kapitel cirkulerar kring svåra tal och märkliga uträkningar gäspar jag trött och vänder snabbt blad. Poletten trillade aldrig ner i skolan och gör det inte heller här under denna matematiklektion. Tyvärr. Likadant med baseball som är en stor sport i Japan men som för mig är lika svårfattad som matematik vilket bevisas i ”En gåtfull vänskap”. Dessa två faktum gör att jag gärna lägger ifrån mig denna bok och lär aldrig mer plocka upp den igen. Men för er andra, lite smartare än mig, är det faktiskt en mycket fin och hoppfull vänskapshistoria i botten, om man bara lyckas ta sig förbi alla tal.
På bokomslagets baksida finns ett citat av Paul Auster: ”Högst originell, oändligt charfull. Och enormt gripande.” Det är hans omdöme. Paul kanske kan matematik.
__________
Pelle Blohm är frilansjournalist och bloggar på egen sida och på totalfotbollsbloggen.
