Roman: Skymningsinferno

Inlagd av Lennart Jörälv Recension, Skönlitteratur onsdag, februari 2nd, 2011

Skymningsinferno (Rökkurbysnir)
Sjón
Översättning: Anna Gunnarsdotter Grönberg
Alfabeta. 235 sidor.

Har utkommit.

Island, tidigt 1600-tal. På en vindpinad kobbe i havet sitter Jónas Pálmason, ”den lärde” kallad, och begrundar tillvaron alltmedan han håller monolog för en skärsnäppa. Sin lärdom har han skaffat på egen hand; han kan beskriva varje isländsk bergart, växt och fågel, han kan läsa runor och tyda gamla skrifter och han kan skalda. Inte minst besitter han förmågan att dikta kraftfulla kväden för att mota bort gengångare.

Denna konst har gjort honom till en eftersökt andeutdrivare, men den har också förskaffat honom mäktiga fiender. Kyrkans män menar att han ägnar sig åt trolldom och kätteri. När han så vägrar delta i en blodig massaker på baskiska valfångare, iscensatt av giriga storbondeintressen och överhet, är måttet rågat. Han döms till fredlöshet och förvisas till en obebodd ö på östkusten. En tid ser visserligen livet ut att växla in på ett lyckosammare spår; han deporteras till Köpenhamn, där han får möta den berömde fornforskaren och runexperten Ole Worm och utbyta erfarenheter med honom. Worm inser islänningens kapacitet och vill ha honom till medarbetare. Men ödet vill annorlunda och Jónas hamnar på Island igen. Där har hans fiender ingalunda glömt honom.

Jónas Pálmason är huvudperson i den isländske författaren Sjóns nya roman Skymningsinferno. Som förebild har Sjón den här gången använt sig av en historisk gestalt, Jón Gudmundsson (1574-1658), känd för eftervärlden bland annat genom ett bevarat originalmanuskript med mer eller mindre fantasifulla avbildningar av valar. Det är samme Jón som lämnat det enda kända vittnesbördet om den nämnda massakern på de baskiska valfångarna, vilken ska ha ägt rum 1615. Han dömdes på sin tid till landsflykt, men domen mildrades sedan till förvisning på en avsides liten ö.

Både utgivna och outgivna texter av Jón Gudmundsson har legat till grund för arbetet med romanen, även om stoffet, som Sjón själv säger i ett efterord, använts ”med den ansvarslöshet och det lättsinne som skiljer diktarens lek från vetenskapsmannens arbete”.

Till formatet är visserligen Skymningsinferno en liten bok, men den rymmer åtskilligt mellan pärmarna. Det är en på många sätt mörk berättelse, med grymheter och våldsscener som kan föra tanken till de gamla isländska sagorna. Jónas Palmason lever i en brytningstid där reformationen vill göra rent hus med allt som kan verka katolskt och papistiskt. Mytologi och gammal kunskap sopas också undan i det skymningsinferno som uppstår. Jónas kommer i kläm när världsbilderna krockar och blir ett offer för maktmissbruk och förtryck. Stilen i romanen växlar och det historiskt dokumentära blandas med metaformättad naturlyrik. Vissa avsnitt präglas av ett korthugget, fragmentariserat språk som i längden kan kännas lite tröttsamt. Men har man väl kommit in i boken är det svårt att lägga den ifrån sig innan den är färdigläst.

Sjón, kan tilläggas, är en pseudonym för författaren Sigurjón Birgir Sigurdsson, född 1962. Skymningsinferno är hans sjätte roman, den femte på svenska. För sin förra, Skugga-Baldur, fick han Nordiska rådets litteraturpris 2005. Men Sjón har inte bara skrivit romaner. Redan som 16-åring debuterade han med en diktsamling, den första i en lång rad. Han har också skrivit noveller, dramatik, barnböcker och sångtexter, av det senare slaget till bl a landsmaninnan Björk. För librettot till Lars von Triers Dancer i the Dark blev han för övrigt Oscarsnominerad, en bedrift han lär vara tämligen ensam om bland nordiska författare.

__________

Lennart Jörälv