Bok: Joakim Pirinen
Facklitteratur, Recension, Serier, Skönlitteratur torsdag, februari 10th, 2011Joakim Pirinen
Agneta Klingspor
Orosdi-Back. 160 sid. Har utkommit.
I början på 1980-talet revolutionerades serietecknandet i Sverige. Då kom det fram en mängd mycket duktiga spännande och nyskapande serietecknare. Den ganska avmattade svenska tecknade serien fick ett fantastiskt uppsving. Inspirationen kom från de vuxeninriktade franska serierna och de utvecklade amerikanska undergroundserierna, men resultatet var originellt och annorlunda.
Sedan dess har en eller kanske två generationer nya tecknare kommit till. Det redan från början väldigt spridda startfältet har vidgats ytterligare. Svenska tecknade serier omfattar idag väldigt olika stilar och förhållningssätt. Det är nästan bara de traditionella superhjältarna som saknas. Trots det rika startfältet är det en tecknare som sticker ut från mängden – Joakim Pirinen. Han skiljer sig från de övriga.
Pirinen debuterade 1983 och har en rik och varierad produktion bakom sig. Mest känd är han nog fortfarande för Socker-Conny men vid sidan av honom och andra lite mindre kända serier har han också skrivit teater och skönlitteratur samt ställt ut på Moderna Museet.
Redan från början var det så att serierutorna håll på att bågna när Pirinen fyllde dem. Det fanns så mycket mer att berätta och så mycket mer i själva bilderna så det fick nästan inte plats i normala rutor och pratbubblor. Tidigt gick Pirinen vid sidan av det etablerade berättandet. Sedan dess har han utvecklat en bildvärld som bara delvis fortfarande har fotfäste i den traditionella tecknade serien. Bilderna vällde ut över arken och berättandet upplöstes.
Den senaste i en lång rad album och böcker är Joakim Pirinen som är nummer 3 i serien Svenska illustratörer och konstnärer. Presentationen av denna bok är rätt saklig och stram. Den innehåller en presenterande text av Agneta Klingspor. Men om man förväntar sig en översikt av Pirinens serietecknande och övriga konstnärskap så riskerar man att bli besviken. Boken innehåller 160 tidigare opublicerade enskilda bilder. Den korta texten av Agneta Klingspor är ett slags stämningsangivare, en liten samling surrealistiska brev i pirininsk anda. Ganska träffande och kul men inte värst informativa. Formatet är pocket, prisvänligt och bra, men många av bilderna ligger över hela uppslag och kommer inte till sin rätt på detta sätt.
Så gott det går får alltså bilderna själva tala i denna bok. Det gör de naturligtvis med den äran. Joakim Pirinen är en mästare. Handlar det om något? Nja, det är svårt att säga. Det är svartsynt som vanligt. Pirinens män och kvinnor eller människor eller varelser eller prickar och streck är grundligt oförstående inför varandra. Jag skrattar inte när jag läser/bläddrar/tittar igenom hans bilder. Snarare är ångesten som en klump i halsen. Ändå är det slå-sig-på-knäna-dråpligt så man nästan ramlar av stolen. Det är den där dubbelheten som han gör så bra.
Associationerna, ordlekarna och s(n)yftningarna är hisnande. Bilderna går över i abstraktion. Ibland är det rejält svårt att få syn på den där killen som ska riva sönder Pirinen. Men man får lita på tecknarens få ord. Man får också möta ett antal ungkarlsmikrofoner, demonkvinnor och hemkunskapsvoodoodockor. Samt en dos abstrakt porr. Allt i svartaste tusch. Vad kan man mer önska sig?
__________
Peter Ekström är en del av kulturdelens redaktion.
