Noveller: Det där som nästan kväver dig

Inlagd av Kulturdelen Recension, Skönlitteratur torsdag, februari 10th, 2011

Det där som nästan kväver dig (The Thing Around Your Neck)

Chimamanda Ngozi Adichie

Översättning: Ragnar Strömberg

Albert Bonniers förlag. 227 sidor. Utkommer 11 februari.

I novellsamlingen Det där som nästan kväver dig möter vi människor som kämpar för sin rätt till ett bra liv mot vardagliga orättvisor, främlingskap och fördomar. Många av dem står med en fot i Nigeria och en i USA precis som författaren. Chimamanda Ngozi Adichies novellsamling är gripande och manar till eftertanke.

I ”Imitationer” möter vi Nkem, som betyder min egen. Hon är gift med en rik man som spenderar större delen av sin tid i Nigeria medan Nkem bor med deras barn i USA. Hon har ett bekvämt liv men hon är en främling i sitt nya hemland. Hon spenderar sitt liv i ett hus fullt av imitationer av afrikansk konst medan mannen har låtit sin älskarinna flytta in i hemmet i Nigeria.

I ”Äktenskapsarrangörerna” hoppas Chinaza klara JAMP-provet för att få studera vid universitetet men hon blir istället bortgift med en afrikansk läkare i Amerika. Hon förväntas vara tacksam över sin nya tillvaro i en lägenhet utan möbler med en man som hon inte känner. Den nya mannen betonar vikten av smälta in i det nya landet – hon får inte laga mat som luktar, inte prata sitt språk och inte behålla sitt namn.

I ”Jumping Monkey Hill” samlas författare från flera afrikanska länder för en workshop under Edward Campbells vakande öga. Influgen från London talar han om för de afrikanska författarna vad som är afrikanskt och inte. Hans fru Isabel som presenteras som Afrikakännare och de blir båda exempel på bildade västerlänningar som tror sig veta mer om Afrika än människorna som bor där.

Efter att Isabel har studerat en av deltagarnas ansikte säger hon till henne att hon måste ha kungligt påbrå och Ujunwa kan inte låta bli utan svarar ”att hon verkligen var prinsessa och kom från en uråldrig dynasti och att en av hennes förfäder på 1600-talet hade tagit en portugisisk handelsman tillfånga och hållit honom, bortskämd och insmord i olja, inspärrad i en kunglig bur. Hon tystnade, smuttade på tranbärsjuicen och log ned i glaset. Isabel sa glatt att hon alltid kände igen kungligt blod”.

Adichies karaktärer är inte goda eller onda – de är mer eller mindre godhjärtade eller elaka. De framställs med ironi men också med medkänsla. Adichie beskriver plågsamma öden men ger plats åt både humor och Afrikas skönhet. Ofta ligger kulturkrockar eller traditioner bakom problemen snarare än ren illvilja. Trots att novellerna är korta hinner vi komma karaktärerna in på livet och genom ett nät av tillbakablickar men också glimtar av framtiden lyckas Adichie berätta om ett större sammanhang.

Nkem lever i en något av en falsk verklighet. Chinaza ombeds bli en annan. Författarna ska skriva det den vite mannen tycker är afrikanskt. Alla har gemensamt att de inte blir sedda och accepterade som de är.  De som flyttar till USA möter främlingskap och fördomar och de blir representanter för Afrika. I Nigeria är det till exempel kön och folkgrupp som bestämmer hur deras liv kommer att se ut. Att inte vara en individ utan en representant för en grupp betyder att man är utbytbar – det finns fler i gruppen med samma attribut. Att bli sedd som individ betyder att man är unik – har ett egenvärde. Som till exempel Chinaza som anses ha vunnit på lotteri när läkaren bestämmer sig för att gifta sig med henne bland alla andra kvinnor.

Kvinnans underordning i familjen betyder dessutom att hon ofta måste finna sig i att andra tar besluten som styr hennes liv. Ändå framställs kvinnorna inte som offer – de är starka och hittar sina egna vägar. Även om de inte alltid kan bryta sig loss, så låter de sig inte brytas ned.

Chimamanda Ngozi Adichie är ett namn att lägga på minnet. Hennes två tidigare romaner Lila hibiskus (2003, på svenska 2010) och En halv gul sol (2007) prisades och jag stämmer in i lovsången. De tolv novellerna i Det där som nästan kväver dig griper tag i läsaren och Adichie berättar med både skärpa och empati. Hon skärskådar stora teman: kvinnors underordning, korruption och fördomar. Men jag längtar ändå efter Adichies nästa roman. I romanerna hinner man skratta och gråta. Novellerna får mig att dra efter andan men med en känsla av att vilja ha mer, veta vad som hände sen. Att få följa med kvinnan i titelnovellen som nästan kvävs när hon släpper taget.

__________

Linda Harradine är forskningskommunikatör och litteraturstudent.

Copyright/fotograf: Okey Adichie