Hem » Recension, Skönlitteratur » Deckare: Mr Clarinet

Deckare: Mr Clarinet

Mr Clarinet

Nick Stone

Översättare : David Nessle

Norstedts 502 sidor.

Har utkommit (2011)

Mr Clarinet är Nick Stones debut, en deckare som utspelar sig dels i USA och dels på Haiti. Författarens mor tillhör en av Haitis äldsta familjer, hans släktingar har arbetat för ”Papa Doc” Duvalier och han själv har bott på Haiti som barn innan familjen flyttade till England.

Max Mingus, en före detta polis i Miami, har suttit i fängelse för mord på två crackpåverkade barnamördare. När han släpps fri blir han genast kontaktad av en rik familj från Haiti, vars lille son försvunnit spårlöst. Han blir erbjuden en stor summa pengar om han lyckas hitta sonen. Trots att han blir varnad att ge sig in i ett land som befinner sig i upplösningstillstånd, där ingen rättsapparat fungerar och vidskepelse och woodokultur lever kvar, kan han inte motstå spänningen i att åter vara på jakt. Han tar sig an uppdraget och möter ett land fyllt av oerhörd fattigdom jämsides med stora, privata rikedomar.

Bakom de försvinnanden som från början ser ut att handla om trolldom och magi gömmer sig en välorganiserad och vinstgivande rörelse där fattiga barn stjäls och säljs till rika pedofiler. Mingus hamnar hela tiden i cirklar, får ompröva sina slutsatser och starta på nytt. I skuggan av fattigdomen är allt och alla till salu och Mingus får allt svårare att se vem han kan lita på.

Under tiden som han kommer allt närmare sanningen slåss han dessutom med sina egna demoner. Han ifrågasätter sitt val att fortsätta med detektivarbetet och han sörjer sin döda hustru.

Boken har alla delar som en hårdkokt deckare kan ha: könsstereotypa människoskildringar, alkohol och droger, sex och våld. Ändå är den mycket mer än så. Miljöskildringarna är detaljrika och naturalistiskt återgivna. Det luktar, smakar och låter. Läsningen känns som att kliva omkring på de skräpiga gatorna bland utmärglade barn och rullande bilvrak, mitt i larmet och kaoset, känna solen bränna på huden och törsten riva i strupen. Människorna är utförligt återgivna, deras komplicerade känsloliv och deras tilltro till woodoutövarnas kraft.

Det enda som stör mig är en del syftningsfel i texten plus det skräckinspirerade omslaget som ger en annan bild än vad boken egentligen handlar om.

Det är en stark debut. Boken sjuder av hämnd, tragedi och undertryckta känslor. Sammantaget är det en skräckslagen kärleksskildring av ett land bortom alla gränser, förklädd till en  spännande deckare som är svår att lägga ifrån sig innan sista sidan är utläst.

__________

Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree