Bio Roxy: Kokvinnorna

Inlagd av Sandra Wallin Film, Recension söndag, mars 13th, 2011

Kokvinnorna

Dokumentär, Sverige, 2011

Regi: Peter Gerdehag & Tell Aulin

Längd: 93 minuter

Visas varje dag kl.19.00 fram till och med 17/3. Torsdag 17/3 även kl. 14.00 (Bio Roxy, Örebro).

— — —

På en bondgård i södra Halland finner vi systrarna Britt och Inger, två envisa damer som närmar sig 80-års åldern. Britt är ogift och lever ensam på gården med sina älskade kor, sedan många år invalidiserad efter en ryggskada. Den minst lika envisa Inger gifte sig som ung och flyttade några kilometer bort, men besöker varje dag gården för att hjälpa sin syster att handmjölka. Åldern börjar dock ta ut sin rätt och Inger känner sig trött, redo för en riktig pension. Britt anser däremot att kroppsarbete bara är nyttigt och ifrågasätter Ingers känslor. En spricka uppstår mellan systrarna samtidigt som myndigheterna plötsligt hotar med att ta korna ifrån Britt.

Fotografen Peter Gerdehag och klipparen Tell Aulin har tillsammans tidigare gjort den mycket omtyckta och uppmärksammade Hästmannen (2006) om originalet Tore Berggren och hans, i vår tid, ålderdomliga livsstil. Liksom detta tidigare alster är även Kokvinnorna en berättelse om gamla traditioner på väg att dö ut, tidens gång och kärleken till naturen och livet.

Gerdehag och Aulin har ett säkert öga för den bakomliggande spänningen i mänskliga relationer och en smak för nervkittlande vardagsdrama. Sällan har ögonblick ur två äldre damers liv varit så roande och rafflande som i Kokvinnorna. Intimiteten i de väl valda bilderna skapar å publikens vägnar ett starkt band med de båda systrarna. Och precis som Tore Berggren går de rakt genom bioduken och in i våra hjärtan; den tjurskalliga Britt, av ryggskadan ständigt dubbelvikt, som somnar utmattad i ladugården, lutad mot en stadig kossa. Den muttrande Inger som vräker ur sitt missnöje över storasystern men ändock återvänder var dag för att hjälpa till på gården. De två tillsammans definierar syskonrelationen så som den ofta kan se ut, stunder av flammande ilska men också djup kärlek och lojalitet.

Kokvinnorna är högst gripande och ibland sorglig, men också innerligt underhållande. De smattrande och bitska dialogerna de två systrarna emellan mynnar ofta ut i igenkännande leenden och hjärtliga skratt. Efteråt infinner sig en känsla utav att ha kommit dem nära inpå livet.

Dokumentären är väldigt lik Hästmannen, både i tema och upplägg, och blir kanske därför lite förutsägbar för dem som redan är bekanta med regissörernas tidigare verk. Bortsett från det har Gerdehag och Aulin, med hjälp av ett vackert bildspråk och en fantastisk känsla för rytm, återigen presenterat en gripande och varm skildring av svunna tiders Sverige.

— — —

Sandra Wallin är manusförfattare, filmvetare och frilansskribent