DVD: Lymelife
Film, Recension, Videohyllan måndag, mars 14th, 2011Lymelife
Drama, USA, 2008
Regi: Derick Martini
Distributör: Pan Vision
Medverkande: Rory Culkin, Alec Baldwin, Jill Hennessy, Emma Roberts m.fl.
Längd: 93 minuter
Finns på DVD/Bluray från 2011-03-16
— — —
Det är 1970-tal och 15-årige Scott (Rory Culkin) lever i en förort på Long Island. Dagarna ägnar han åt att tråna efter sin stora kärlek Adrianna (Emma Roberts) och avvärja en elak mobbare, alltmedan föräldrarnas bräckliga äktenskap sakta rämnar framför hans ögon.
Lymelife är en klassisk film om att växa upp, präglad av regissören Derick Martinis egna erfarenheter som ung. Själva berättelsen och miljön den utspelas i är vi bekanta med sedan tidigare; den till synes välmående förorten får agera kuliss åt sexuellt uppvaknande och saftiga hemligheter. Bakom de prydliga fasaderna staplas bekymren på varandra och en annalkande känsla av katastrofala mått infinner sig snart.
Martini har gjort vad han kunnat med sin låga budget och åstadkommit ett gediget hantverk. Skådespelarinsatserna är engagerande från alla håll, men mest skiner Alec Baldwin som Scotts egoistiske pappa. Trots det når aldrig Lymelife fullt ut.
Filmer som berör ämnet uppväxt har en tendens att klä sig i samma återkommande skrud, kanske för att våra upplevelser som unga är mer likartade än vad vi vill erkänna. För att stå ut i mängden av de självbiografiska filmer som redan finns måste du därför göra något väldigt bra med just din historia. Problemet för Martini här är att han inte riktigt funnit något som särpräglar hans berättelse och resultatet blir därefter.
Jämfört med Noah Baumbachs Squid and the Whale (2006) och Greg Mottolas Adventureland (2009) står sig Lymelife slätt. Filmen saknar den där extra kryddan som behövs för att sätta sprätt på det hela. Det betyder för den delen inte att berättelsen står helt still men den är inte heller på något sätt unik. Som tidsskildring blir den aldrig heller lika drabbande som exempelvis The Ice Storm (1997).
Lymelife är på intet sett en dålig film men den lämnar mig inte heller särskilt berörd.
— — —
Sandra Wallin är manusförfattare, filmvetare och frilansskribent
