DVD: X-tro
Film, Recension, Videohyllan måndag, mars 14th, 2011X-tro
Skräck/Science fiction, England, 1983
Regi: Harry Bromley Davenport
Distributör: Njutafilms
Medverkande: Philip Sayer, Bernice Stegers, Danny Brainin m.fl.
Längd: 81 minuter
Finns på DVD från 2010-11-17
— — —
Lille Tony ser sin pappa bli bortförd av ett blixtrande ljussken men varken hans mor eller hennes nya pojkvän tror på hans berättelse. Tre år efter bortförandet återvänder plötsligt pappan med en önskan om att ställa allt till rätta. Att något är på tok blir dock Tony snart varse när han en dag ser sin far äta ormägg direkt ur ett terrarium.
När X-tro hade premiär i början på 80-talet marknadsfördes den som en slags elak kusin till Steven Spielbergs E.T (1981), men regissören Harry Bromley Davenport tycks även ha kikat lite närmre på Alien (1979) innan han skred till verket med sin bisarra berättelse om utomjordlig skräck.
Bisarr är för övrigt det minsta man kan säga om X-tro. En okänd källa från nätet låter påskina att filmen minsann kunde ha regisserats av den japanska galenpannan Takashi Miike, och med sin märkliga blandning av skräck och surrealism är det egentligen ingen omöjlighet, men jag tvivlar starkt på att resultatet skulle ha blivit lika taffligt som det är nu.
Den riktiga skräcken i X-tro består varken av otäcka rymdmonster eller äckliga specialeffekter. Nej, den riktiga skräcken finner vi i det rentav usla manuset. Hål efter hål infinner sig men ingen i manusprocessen har brytt sig om att laga dem. Varför pappan egentligen återvänder framstår som högst oklart och bristen på fokus slår helt undan benen på det som kunde ha varit filmens kärna. Resultatet blir således att man viker sig av skratt i soffan, vilket uppenbarligen inte är en skräckfilms syfte.
Det positiva med filmen är att den faktiskt hela tiden rör sig framåt när det i liknande filmer brukar stå helt stilla. Specialeffekterna, med drag av sexuella undertoner, fungerar förvånansvärt bra och förhöjer de scener i vilka de utnyttjas. Filmen innehåller även en utav de mest hysteriska middagsscener som någonsin gjorts och är ett rent nöje att se.
X-tro har en grund som definitivt kunnat formas till ett bättre resultat än vad Davenport här mejslat fram. Tanken bakom filmen är intressant men alldeles för taskigt skriven för att fungera fullt ut. Om du som åskådare är ute efter att bli skrämd är detta helt fel film för dig. Om du däremot är ute efter ett och annat skratt så kan X-tro kanske locka. Ett varningens finger utfärdas dock för Davenports egenhändigt komponerade musik som han själv kallar för skrikande syntar. Resultatet är en nästintill outhärdligt ljudmatta som dränker allt och alla. Överväg att se filmen utan ljud.
— — —
Sandra Wallin är manusförfattare, filmvetare och frilansskribent
